Öppna huvudmenyn

Reichsheer (Rikshären) var namnet på Tysklands armé 1919 till 1935 då den bytte namn till Heer under nazisttiden. Det var en del av riksvärnet, den tyska Weimarrepublikens krigsmakt. Oftast hänsyftar man dock på rikshären, när man använder termen riksvärnet.

StyrkaRedigera

 
Riksvärnssoldater på manöver 1932.

På grund av Versaillesfredens villkor efter första världskriget förbjöds värnplikt och lantstridskrafternas storlek begränsades till 100 000 yrkesmilitärer. För att inte reservstyrkor skulle kunna skapas genom att soldater anställdes, utbildades och avskedades, föreskrevs att officerare måste förplikta sig till 25 års anställning från datum för officersutnämningen och underofficerare och manskap till 12 års anställning från datum för rekrytskolans påbörjande. [1]

Personalkategori Antal
Officerare 4 000
Underofficerare 20 000
Underbefäl 38 000
Manskap 38 000

Tabellens källa: [2]

OrganisationRedigera

 
Rikshärens organisation.
 
Riksvärnsmanöver 1930. Militärmusikerna tjänstgör även som signalister.
 
Riksvärnsmanöver 1931. Kulspruta i eldställning.
 
Dubbelpost vid riksvärnsministeriets byggnad i Berlin 1932.

Rikspresidenten var riksvärnets högste befälhavare. Han utövade sin befälsmakt genom riksvärnsministeriet. Rikshären leddes av en arméchef (Chef der Heeresleitung), med underställda centrala stabsorgan och förvaltningsmyndigheter. Det fanns två armékårstaber, en i Berlin och en i Kassel, vilka ledde rikshärens sju infanteri- och tre kavalleridivisioner.[3] Varje infanteridivision bestod av tre infanteriregementen och ett artilleriregemente. Varje kavalleridivision bestod av sex kavalleriregementen.[4] Vid varje infanteridivision fanns även en pionjärbataljon, en signalbataljon, en trängbataljon och en sjukvårdsbataljon.[5] Militärterritoriellt var riksvärnet indelat i sju militärområden (Wehrkreise I-VII). Infanteridivisionscheferna var tillika militärområdesbefälhavare.[6]

InfanteriregementenRedigera

  • 1. (Preuß.) Infanterie-Regiment
  • 2. (Preuß.) Infanterie-Regiment
  • 3. (Preuß.) Infanterie-Regiment
  • 4. (Preuß.) Infanterie-Regiment
  • 5. (Preuß.) Infanterie-Regiment
  • 6. Infanterie-Regiment
  • 7. (Preuß.) Infanterie-Regiment
  • 8. (Preuß.) Infanterie-Regiment
  • 9. (Preuß.) Infanterie-Regiment
  • 10. (Sächs.) Infanterie-Regiment
  • 11. (Sächs.) Infanterie-Regiment
  • 12. Infanterie-Regiment
  • 13. (Württ.) Infanterie-Regiment
  • 14. (Bad.) Infanterie-Regiment
  • 15. Infanterie-Regiment
  • 16. Infanterie-Regiment
  • 17. Infanterie-Regiment
  • 18. Infanterie-Regiment
  • 19. (Bayer.) Infanterie-Regiment
  • 20. (Bayer.) Infanterie-Regiment
  • 21. (Bayer.) Infanterie-Regiment

Preuß. = Preussen; Sächs. = Sachsen; Württ. = Württemberg; Bad. = Baden; Bayer. = Bayern

Källa: [7]

Grader och lönerRedigera

 
Riksvärnets uniformer och gradbeteckningar 1926.
Lönegrad Grundlön i riksmark
utan bostadstillägg
Grad eller befattning
C1 24 000 Chefen för armén
General
C2 19 000 Generallöjtnant
Generalöverstabsläkare
C3 16 000 Generalmajor
Generalstabsläkare
Generalstabsveterinär
C4 12 600 Överste
Generalläkare
Generalveterinär
C5 9 700 Överstelöjtnant
Generalöverläkare
Generalöverveterinär
C6 7 700 - 8 400 Major
Överstabsläkare
Överstabsveterinär
C7 4 800 - 6 000 - 6 900 Kapten
Stabsläkare
Stabsveterinär
C8 2 400 -2 700 - 3 100 - 3 400 - 3 800 - 4 200 Löjtnant
Underlöjtnant
C9 3 400 - 3 800 - 4 200 Överläkare
Överveterinär
Assistentläkare
Veterinär
C10 3 400 - 3 600 - 3 800 - 4 000 Övermusikmästare
C11 2 500 -2 700 - 2 850 - 3 050 - 3 250 - 3 400 - 3 600 Hovslagarläromästare
C12 .. endast Reichsmarine
C13 2 400 - 2 600 -3 000 Musikmästare
C14 2 200 - 2 400 - 2 600 - 2 800 Undervapenmästare
C15 2 400 Överfältväbel
Underläkare
Underveterinär
C16 2 340 Fältväbel
C17 2 040 - 2 160 Underfältväbel
C18 1 920 Sergeant (Unteroffizier)
Överfurir (Stabsgefreiter)
C19 1 680 - 1 740 - 1 800 Furir (Obergefreiter)
C20 1 410 Korpral (Gefreiter)
C21 1 260 Vicekorpral (Oberschütze)
C22 1 080 Menig (Schütze)

Tabellens källa:[8]

ReferenserRedigera