Anton Reicha, född den 26 februari 1770 i Prag, död den 28 maj 1836 i Paris, var en österrikisk musikteoretiker och tonsättare.

Anton Reicha
FöddAntonín Josef Rejcha
26 februari 1770[1][2][3]
Prag[4][5][6]
Död28 maj 1836[1][2][3] (66 år)
Paris[4][6]
BegravdPère-Lachaise[7] och Grave of Anton Reicha
Medborgare iKungariket Böhmen och Frankrike
Utbildad vidBonns universitet
SysselsättningKompositör[5][8], musikteoretiker, musikpedagog, universitetslärare, pedagog, författare, musikvetare, lärare[6][8]
ArbetsgivareConservatoire de Paris
Utmärkelser
Hederslegionen
Redigera Wikidata

Reicha var 1788–1794 jämte den unge Beethoven anställd vid kurfurstliga kapellet i Bonn (som flöjtist), reste därpå till Hamburg och 1799 till Paris, där han väckte uppmärksamhet som instrumentalkompositör och dit han efter en tids vistelse i Wien (1802–1808) återkom för att slutligen (1818) hamna som kompositionsprofessor vid Pariskonservatoriet. Hans operor vann ringa framgång. Anseende åtnjöt däremot hans instrumentalverk (symfonier, oktett, kvintetter, kvartetter, trior, duetter för olika sammanställningar av stråk- och blåsinstrument, violinsonater, pianosonater, etyder, fugor med mera) och i ännu högre grad hans teoretiska arbeten. Bland dessa kan nämnas Traité de mélodie (1814; 2:a upplagan 1832), Cours de composition musicale (1818), Traité de haute composition musicale (1824–1826) samt Art du compositeur dramatique (1833).

Verkförteckning

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Anton Reicha, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Find a Grave, Anton Reicha, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Reicha, Anton Joseph, vol. 25, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 153.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 294, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]