Ragnar Numelin
Ragnar Julius Numelin, född den 28 september 1890 i Åbo, död den 12 oktober 1972 i Helsingfors, var en finländsk diplomat och författare.
Biografi redigera
Numelin var son till ett justitieråd vid Åbo hovrätt och började sin utbildning med studier i geografi men övergick snart till sociologi och bekände sig snart till den skola som bildats kring Edvard Westermarck. Han tog en fil.kand-examen 1913 och blev filosofie doktor 1919.
I början av första världskriget drogs Numelin som ung magister med i den finländska aktivismen, som strävade efter att lösgöra Finland från Ryssland, om nödvändigt genom väpnad kamp och han deltog i jägarrörelsens första möte i november 1914. Från 1916 verkade han inom den finländska frihetsrörelsens utrikesdelegation, som skötte jägarrörelsens angelägenheter i Stockholm, och han var bland de första personer som Finland efter självständighetsförklaringen sände på diplomatuppdrag till Sverige.
Efter att ha doktorerat i sociologi bestämde sig Numelin slutgiltigt för diplomatbanan. Han arbetade sedan i 35 år i finländska utrikesministeriet och var generalkonsul i Göteborg 1945–1947, ambassadör i Bryssel 1947–1950 och ambassadör i Wien och Prag 1950–1953.
Han ägnade i sin verksamhet också tid till studier av folkvandringarnas problem och diplomatins förhistoria. Utifrån detta gav han ut ett stort antal skrifter inom ämnen som diplomati, sociologi, etnologi, geografi och grafologi. Bland hans populärvetenskapliga arbeten på svenska märks Den gröna grenen (1941) och den lärdosmhistoriska översikten Fältforskare och kammarlärde (1947). På facklitteraturens område var Numelin också banbrytare som upphovsman till böcker om turismen i Finland.
Bibliografi (urval) redigera
- Politisk geografi, 1927,
- Danska dagrar: kulturgeografiska skisser, 1935,
- Vandringsfolk och varför de vandra, 1936,
- Den gröna grenen: en studie i diplomatins förhistoria, 1941,
- Vandringsfolk, 1943,
- Fredsriter och fredsymboler hos primitiva folk, 1944,
- Fältforskare och kammarlärde: drag ur socialantropologins idéhostoria, 1947,
- Diplomati, 1954,
- Landskap och livsformer: kulturgeografiska essäer, 1962,
- Grafologi som vetenskap: en kritisk granskning av handstilstolkningens förutsättningar och metoder, 1963,
- Australien, 1968,
- Dagning: politiska och kulturhistoriska konturer, 1970.
Samt under pseudonymen Stig Lindberg
- Irrbloss, roman, 1937.
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, tidigare version.