Ellen Radka Toneff, född 25 juni 1952 i Oslo, död 21 oktober 1982 i Oslo, var en norsk jazzmusiker och komponist. Radka Toneff var stilbildande inom jazzen genom ett personligt uttryck som beskrivs som lågmält och intensivt. Hennes stora popularitet sträckte sig långt utanför jazzmiljöerna.[2]

Radka Toneff
Toneff live 1982 i Bergen.
FödelsenamnEllen Radka Toneff
Född25 juni 1952
Oslo, Norge
Död21 oktober 1982 (30 år)
Oslo, Norge
BakgrundNorge Norge
GenrerJazz, rock, världsmusik
RollSångare, låtskrivare, orkesterledare
År som aktiv1960-talet – 1982
SkivbolagVerve, Odin, Curling Legs
ArtistsamarbetenArild Andersen, Jon Eberson, Darlings, Steve Dobrogosz, Ketil Bjørnstad
Utmärkelser
Spellemannpriset för årets sångare (1977)
Buddyprisen (1982)
Spellemannpriset för jazz (1993)
Rockheim Hall of Fame (2020)[1]

Bakgrund och karriär redigera

Radka Toneff föddes i Oslo där hon växte upp i förorten Lambertseter och i Kolbotn i Oppegård kommun. Radka Toneff var dotter till norskan Lilly-Ann Drivenes och den bulgariske folkmusikern, flygaren och radioteknikern Toni Toneff[2].

Åren 1971–1975 studerade Toneff vid Musikkonservatoriet i Oslo. Hon spelade i jazzrockbandet Unis. Mellan 1975 och 1980 drev hon sin egen jazzkvintett, Radka Toneff Quintet tillsammans med Arild Andersen och Jon Eberson. Under perioden utkom hennes första skivinspelningar, Winter Poem och It Don't Come Easy, skivor producerade av Arild Andersen och Lars Klevstrand. Radka Toneff tilldelades 1977 Spellemannprisen i kategorin bästa vokalist, för sin insats på Winter poem. På skivan It Don't Come Easy debuterade Toneff som textförfattare. 1980 deltog Radka Toneff i den norska uttagningen till Eurovison song contest med bidraget "Parken", en sång av Ole Paus. Toneff tävlade igen året därpå, då som medlem i gruppen Darlings som framförde bidraget "Født på ny".

Hon tilldelades 1982 postumt norska jazzförbundets pris, Buddy-priset. Efter utgivningen 1993 av konsertalbumet Live in Hamburg tilldelades Toneff Spellemannpriset i kategorin jazz. Tillsammans med den svensk-amerikanske pianisten Steve Dobrogosz spelade Toneff 1982 in albumet Fairytales. Skivan, som rönt stor uppmärksamhet även internationellt, utsågs 2011 till tidernas bästa norska skiva i tidningen Morgenbladet[3]. Fairytales spelades in 15–17 februari 1982 i Grieghallen i Bergen.[4]

Privat hade Toneff ett långvarigt förhållande med sin producent, musikern Arild Andersen. Tiden före sin död var hon tillsammans med jazzmusikern Audun Kleive. Radka Toneff begick självmord.[5] Till minne av Radka Toneff instiftades musikpriset Radka Toneff Minnepris.

Diskografi redigera

Soloskivor
  • Winter Poem (1977)
  • It Don't Come Easy (1979)
  • Fairytales (med Steve Dobrogosz) (Odin Records, 1979 och 1982)
  • Live in Hamburg (Odin Records, 1993)
  • Some Time Ago - A Collection of Her Finest Moments (samlingsalbum, Verve/Universal Music, 2003)
  • Butterfly (tidigare outgivna NRK-inspelningar, Curling Legs, 2008)
I samarbete med andra artister

Radka Toneff har medverkat på följande skivor:

  • Nationaltheatret: Svartkatten (1971)
  • Fronteatret/Visegruppen PS: Slutt opp, kamerat (1971)
  • Ole Paus: Lise Madsen, Moses og de andre (1975)
  • Ketil Bjørnstad: Leve Patagonia (1978)

Källor redigera

  • Breen, Marta. Radka Toneff – Hennes korte liv og store stemme, Kagge forl., 2008. ISBN 9788248907558
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Radka Toneff, 11 november 2011.

Externa länkar redigera