Öppna huvudmenyn
Pall med rökelser i Japan
Katolsk präst eller seminarist med rökelsekar

Rökelse är en blandning av hartser (virakolja) och växtoljor som blandas med andra välluktande ingredienser från växt- och ibland djurriket. Resultatet kan rullas runt bambustickor eller formas till små koner. Rökelsen skall tändas, och ger då ifrån sig aromatiskt doftande rök.

RökelsebrännareRedigera

Rökelsen kan också vara i form av ett pulver, som då placeras i en rökelsebrännare. Sådana finns i många former, till exempel dekorerade keramikkrus utformade som en liten ugn med skorsten.

I en buddhistisk miljö kan brännaren vara utformad som en ihålig Buddha-figur i brons eller elfenben, som kan lyftas av från det fundament varpå figuren sitter. I fundamentet finns en liten skål, där rökelsepulvret hälles. Sedan detta tänts sätter man tillbaka figuren på fundamentet, och röken tränger då ut genom några små hål, som borrats i Buddhas huvud.

De enklaste brännarna kan köpas på de utländska marknaderna för motsvarande tio kronor, medan en brännare i lyxutförande kan kosta så mycket som 600 kr.[1]

AnvändningRedigera

Rökelse används främst i religiösa sammanhang men också som stämningsskapare. Det har använts inom islam, buddhismen, katolicismen och den grekisk-ortodoxa kyrkan, liksom inom new age. I kyrkliga sammanhang används ”ren rökelse”, olibanum. Rökelsen symboliserar folkets böner som stiger upp till Gud.

Vid den katolska och grekisk-ortodoxa kyrkans ritualer brännes rökelsen i en elegant ampel hängande i några kedjor, ett rökelsekar. Rökelsekaret bärs omkring av en präst, som svänger den fram och tillbaka så att röken sprids väl i lokalen.

HistoriaRedigera

Användning av rökelse har förekommit i österlandet i många tusen år. En välkänd situation är Bibelns berättelse om de österländska stjärntydarna som frambar guld, rökelse och myrra som kostbar gåva till det nyfödda Jesusbarnet i Betlehem. På Jesu tid kunde rökelse vara dyrare än guld. Nu för tiden är rökelse mycket billigare.

Ämnen för rökelseRedigera

En mängd olika dofter är möjliga att åstadkomma. Boswelliaträdet som nämnts ovan, hör hemma i Mellanöstern. De finaste sorterna växer i Oman och Jemen. Det är boswelliaträ som ger den ovannämnda olibanum, som används kyrkligt.

I Sverige används ofta ambra, jasmin, patchouli och sandelträ. I många kulturer, i synnerhet på arabiska halvön, är rökelsen oud mycket populär. Oud utvinns från örnträdet som växer i bland annat Kambodja, Thailand och Indien.

NoterRedigera

  1. ^ Svenska Dagbladet 2008-01-13

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera