Wikipedia

Rödnäbbad trut

fågelart i familjen måsfåglar

Rödnäbbad trut[2] (Ichthyaetus audouinii)[3] är en fåtalig trut som endemiskt häckar kring Medelhavet. Efter att ha återhämtat sig från kraftig tillbakagång minskar den återigen i antal. IUCN listar den som utrotningshotad, i kategorin sårbar (VU). Från att tidigare ha placerats i släktet Larus bryts numera rödnäbbade truten med släktingar vanligen ut i släktet Ichthyaetus tillsammans med exempelvis svarthuvad trut och svarthuvad mås.

Rödnäbbad trut
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningLari
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteIchthyaetus
ArtRödnäbbad trut
I. audouinii
Vetenskapligt namn
§ Ichthyaetus audouinii
AuktorPayraudeau, 1826
Synonymer
Larus audouinii

Utseende redigera

Rödnäbbad trut är en elegant medelstor trut (48–52 cm) med en hos adulta fåglar arttypisk mörkröd näbb med blek spets. Ovansidan är ljust grå. I flykten syns en svag kontrast mot vit kant på armpennorna och en stark kontrast mot svart på handpennorna. I vinterdräkt är den brunfräknig på huvudsidor och nacke. Benen är mörkgrå eller gröna och iris är mörk.[1]

 

Läten redigera

I häckningskolonierna hörs nasala "gleh-i-eh", sträva och råa "arch" som upprepas i serier och djupa "ug-ug-uk".[4]

Utbredning redigera

Rödnäbbad trut är en endemisk häckfågel för Medelhavet där den förekommer lokalt från områden kring Gibraltar sund i väster till Cypern i öster.[5] Den absoluta merparten finns idag i Spanien där kolonin vid Ebrodeltat hyser hälften av världens alla rödnäbbade trutar.[5] Historiskt hade arten en östlig utbredning i Medelhavsområdet men från 1960-talet etablerade den sig i väster. Till Ebrodeltat kom den först i början av 1980-talet.[5]

Rödnäbbad trut är en flyttfågel som övervintrar utmed Nordafrikas Medelhavskust och utmed nordvästra Afrikas kuster från Marocko i norr till Senegal i söder.[5] Ett litet antal stannar vid sina häckningslokaler året runt och vissa uppträder än längre söderut i Afrika om vintern.[5] I och med att populationen har expanderat har den även observerats norr om sina häckningsområden. Dessa individer utgörs av icke könsmogna fåglar och arten har observerats vid ett antal tillfällen i Storbritannien, Nederländerna och Danmark samt även vid ett tillfälle i Finland.[5] I Sverige har den dock ännu inte observerats.

Systematik redigera

Trots sitt utseende är den närmast släkt med några arter svarthuvade måsar och trutar som också förekommer i södra Palearktis, bland annat just svarthuvad mås och svarthuvad trut. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet redigera

Länge placerades merparten av måsarna och trutarna i släktet Larus. Genetiska studier[6][7] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid rödnäbbad trut placerades i Ichthyaetus. Amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) följde rekommendationerna i juli 2007. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU)[8] liksom Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté[9] (SOF) valde dock initialt att behålla arterna urskilda i Ichthyaetus i Larus eftersom studier inte visar på några osteologiska skillnader släktena emellan.[10] Efter att även de världsledande auktoriteterna Clements m.fl.[3] och International Ornithological Congress IOC[11] erkände Ichthyaetus följde även SOF (då under namnet BirdLife Sverige) efter 2017.[12] BirdLife International inkluderar dock fortfarande Ichthyaetus i Larus.[1]

Ekologi redigera

Arten häckar mest på mindre kala öar i kolonier eller ensamt. Den lägger två till tre ägg i ett bo placerat direkt på marken. Till skillnad från många av de andra större trutarna så äter den sällan as utan är specialiserad på att fånga fisk och då främst på stimlevande fiskar som olika sillarter (Clupeidae). Detta gör att den enbart förekommer utmed kuster och ute till havs. Den födosöker nattetid, förmodligen för att undgå konkurrensen från medelhavstruten,[5] och gör det ofta långt ute till havs men även utmed kusten. Medelhavstruten utkonkurrerar ofta den mindre rödnäbbade truten båda vad gäller häckningsplatser och föda. Den lägger sina ägg ungefär en månad tidigare än rödnäbbad trut och står därför också för ett stort predationstryck på både ägg och ungar av rödnäbbad trut.[5]

 
Ägg från rödnäbbad trut.

Status och hot redigera

Rödnäbbad trut var under 1960- och 70-talet en av världens mest hotade trutarter och världspopulationen bestod då av cirka 1000 par.[5] Genom ett aktivt fågelskyddsarbete för arten, däribland skapande av fågelskyddsområden för de större häckningspopulationerna, så återhämtade sig arten. 2008 uppskattades beståndet till över 21 000 par,[13] vilket föranledde att IUCN flyttade arten till den allra lägsta hotkategorin livskraftig av IUCN hösten 2015,[1] trots att två tredjedelar av beståndet endast häckade vid två kolonier i Spanien. Senare beräkningar visar att populationen nådde sitt maximum 2007 med cirka 25 000 par.[1] Därefter har rödnäbbad trut återigen minskat kraftigt.[1] Sedan 2020 arten återigen som utrotningshotad av IUCN, i kategorin sårbar.[1] Idag uppskattas beståndet till 33 000–46 000 vuxna individer.[1]

Hot mot arten är främst olika former av mänsklig störning på häckningsplatsen där direkt störning utgörs av båtturism till öar där arten häckar och indirekt störning genom introduktion av arter som råtta, katt och hundar men även av invasiva växtarter som gör att kala öarna växer igen och därmed inte utgör en lämplig biotop för arten.[5] Ett annat hot som kan komma att påverka arten negativt är utbyggnad av vattenkraften i floden Ebro som kan komma att störa ekologin i deltat där den största kolonin är belägen.[5] Övriga hot utgörs av miljögifter, exempelvis klorerade kolväten och tungmetaller, där det senare antagligen utgjorde en av orsakerna till att arten minskade så kraftigt vid mitten av 1900-talet.[5]

Ytterligare en orsak till den tidigare minskningen utgjordes av att människan plundrade bon på ägg.[5] Detta var lokalt vanligt bland fiskare i området. Exempelvis ansågs äggen utgöra en delikatess och användes i olika typer av bakverk i Nordafrika.[5] Denna äggplundring har minskat väsentligt och på många håll upphört helt, vilket tros vara en orsak till artens sentida expansion.[5] Rödnäbbad trut är en av arterna som Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA) appliceras på.

Den senare tidens kraftiga minskningar av beståndet tros bero på minskad bifångst vid fiske. Även predation från däggdjur tros vara en bidragande faktor.[14][15][16]

Taxonomi och namn redigera

Rödnäbbad trut beskrevs taxonomiskt först 1826 av Charles Payraudeau. Artens vetenskapliga artepitet audouinii är efter den franske naturalisten Jean Victoire Audouin.[17]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g h] BirdLife International 2020 Larus audouinii . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 186. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Anders Wirdheim (2009) Rödnäbbad trut, Vår fågelvärld, nr.8, vol.68, sid:8-11
  6. ^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
  7. ^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
  9. ^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649. 
  10. ^ Chu, P. C. 1998. A phylogeny of the gulls (Aves: La­ rinae) inferred from osteological and integumentary charac­ ters. Cladistics 14: 1–43.
  11. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  12. ^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2018/10/Tk_Rapport_8-long-version.pdf. Läst 15 februari 2017. 
  13. ^ Gutiérrez, R.; Guinart, E. 2008. The Ebro Delta Audouin's Gull colony and vagrancy potential to northwest Europe. British Birds 101(8): 443-447.
  14. ^ Calado, J. G., Matos, D. M., Ramos, J. A., Moniz, F., Ceia, F. R., Granadeiro, J.P. & Paiva, V. H. 2018. Seasonal and annual differences in the foraging ecology of two gull species breeding in sympatry and their use of fishery discards. Journal of Avian Biology, 49(1). 49(1): e01463.
  15. ^ García-Tarrasón, M., Bécares, J., Bateman, S., Arcos, J.M., Jover, L. and Sanpera, C. 2015. Sex-specific foraging behavior in response to fishing activities in a threatened seabird. Ecology and Evolution 5(12): 2348–2358.
  16. ^ Payo-Payo, A., Sanz-Aguilar, A., Genovart, M., Bertolero, A., Piccardo, J., Camps, D., Ruiz-Olmo, J. & Oro, D. 2018. Predator arrival elicits differential dispersal, change in age structure and reproductive performance in a prey population. Scientific Reports 8: 1-7.
  17. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rödnäbbad_trut&oldid=52406796”