Betanin eller rödbetsrött, är ett rött livsmedelsfärgämne som erhålls från rödbetor. Betanin är en glukosglykosid av en molekyl som kallas betanidin. Molekylens biosyntes utgår från tyrosin. Som livsmedelstillsats, har den E-numret E162. Betanin bryts ned när de utsätts för ljus, värme och syre, och därför används det i frysta produkter, produkter med kort hållbarhet, eller produkter som säljs i torrt tillstånd.[1] Betanin kan överleva pastörisering i produkter med hög sockerhalt. Dess känslighet för syre är störst i produkter med högt innehåll av vatten och/eller innehåller metallkatjoner (exempelvis järn och koppar), antioxidanter såsom askorbinsyra och komplexbildare kan bromsa ned denna process i kombination med lämplig förpackning. I torrt tillstånd är betanin stabilt i närvaro av syre.

Strukturformel för betanin
3D-bild av betanin

Betanin brukar fås från extrakt av rödbetssaft, koncentrationen av betanin i rödbeta kan nå 300–600 mg/kg. Andra betaninkällor i mat omfattar opuntia, mangold, och bladen av vissa stammar av amarant.

Färgen på betanin beror av pH, 4-5 är den ljust blåaktig-röd, men blir blå-violett när pH-värdet ökar. När pH når en alkalisk nivå hydrolyseras betanin till en förening med gul-brun färg.

Betanin kan också användas som livsmedelsfärg för kött och korv.

De vanligaste användningsområdena för betanin är som färg i glass och pulveriserad läskedrycker, andra användningsområden är i vissa konfektyrer, till exempel sockermassa och frukt- eller gräddfyllningar. I varmbearbetat godis kan det användas om det läggs på under den sista delen av beredningen. Betanin används även i soppor samt i tomat- och baconprodukter.

Betanin absorberas väl av tarmen och fungerar som en antioxidant.

Betanin är ett betalainpigment, tillsammans med isobetanin, probetanin och neobetanin. Andra pigment i sockerbetor är indicaxanthin och vulgaxanthins.

KällorRedigera

  1. ^ Beetroot Arkiverad 1 april 2009 hämtat från the Wayback Machine., The Natural Food Colours Association