Röda stjärnan Belgrad

fotbollsklubb i Belgrad, Serbien
(Omdirigerad från Röda Stjärnan)

Fudbalski klub Crvena zvezda (serbisk kyrilliska: Фудбалски клуб Црвена звезда), vanligtvis kallad Röda Stjärnan Belgrad på svenska (serbiska / serbisk kyrilliska: Crvena zvezda Beograd / Црвена звезда Београд) eller mer lättfattligt Röda Stjärnan, är en serbisk fotbollsklubb från Belgrad, Serbien som utgör en del av idrottsföreningen SD Crvena Zvezda. Röda Stjärnan är den enda forna jugoslaviska klubben som har vunnit Europacupen och den enda klubben från Östeuropa att vinna Interkontinentala cupen. Med 30 ligatitlar och 24 cuptitlar är Röda Stjärnan den mest framgångsrika klubben från forna Jugoslavien och Serbien.

Röda stjärnan Belgrad
Logo of Red Star Belgrade
Grundinformation
Grundad3:e mars 1945
Fullständigt namnФудбалски клуб Црвена звезда
Fudbalski Klub Crvena Zvezda
SerieSerbiska superligan
OrtBelgrad
HemmaarenaStadion Rajko Mitić
(kapacitet: 55 538)
Nyckelpersoner
TränareDejan Stanković
Ass. tränareNebojša Milošević, Miloš Milojević & Nenad Milijaš
Matchställ
Lagfärger
Kit body whitestripes.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
SR Serbiens liga1 - 1945/1946
Jugoslaviska ligan19 - 1951, 1952/1953, 1955/1956, 1956/1957, 1958/1959, 1959/1960, 1963/1964, 1967/1968, 1968/1969, 1969/1970, 1972/1973, 1976/1977, 1979/1980, 1980/1981, 1983/1984, 1987/1988, 1989/1990, 1990/1991, 1991/1992
Prva savezna liga5 - 1994/1995, 1999/2000, 2000/2001, 2003/2004, 2005/2006
Jelen Superliga5 - 2006/2007, 2013/2014, 2015/16, 2017/18, 2018/19
UEFA Champions League1 - 1990/91
Interkontinentala cupen1 - 1991/92

I en opinionsundersökning från 2008 angav 48,2% av den serbiska befolkningen Röda Stjärnan som sitt favoritlag, vilket gör klubben till den mest populära i Serbien.[1] De har många supportrar i alla forna jugoslaviska republiker och i den serbiska diasporan. Deras ärkerivaler är belgradlaget Partizan. Matcherna mellan de två klubbarna är mer kända som det eviga derbyt (večiti derbi på serbiska). I september 2009 rankade brittiska tidningen Daily Mail rivaliteten mellan Röda Stjärnan och Partizan som den fjärde största rivaliteten i fotboll genom tiderna.

Enligt IFFHS:s lista över de 200 bästa europeiska klubbarna under 1900-talet är Röda Stjärnan den högst rankade serbiska och forna jugoslaviska klubben, då de ligger på delad 27:e plats med holländska Feyenoord.

HistoriaRedigera

 
Klubblegendaren Rajko Mitić.

I februari 1945, medan andra världskriget pågick, bestämde sig en grupp av unga män som bestod mestadels av aktiva spelare, studenter och medlemmar i det serbiska antifascistiska ungdomsförbundet att bilda en idrottsförening för ungdomar som senare skulle komma att officiellt bli Röda Stjärnan den 4 mars samma år. Innan december 1944 hade alla serbiska klubbar upplösts. Den 5 maj 1945 skrev idrottsministern Mitra Mitrović-Đilas från jugoslaviska kommunistpartiet under ett dekret vilket innebar att alla klubbar på serbiskt territorium skulle upplösas. Grunden för detta beslut var att alla klubbar som försökte organisera den inhemska ligan medan den tyska ockupationen pågick betraktades som kollaboratörer av marskalk Titos kommunistiska regim. Två av dem mest populära klubbarna från Belgrad var SK Jugoslavija och BSK Belgrad. Röda Stjärnan bildades av det som återstod av SK Jugoslavija och ärvde deras stadion, kansli, spelare samt deras rödvita färger och klubbmärket, som senare skulle få en röd stjärna tillagd. Hela BSK Belgrads spelartrupp anslöt tillsammans med andra spelare från Belgrad och centrala Serbien. Namnet Röda Stjärnan tilldelades efter en lång diskussion mellan idrottsföreningens första två vicepresidenter, Zoran Žujović och Slobodan Ćosić, och samtliga som deltog i diskussionen. Andra förslag var Folkets stjärna, Blåa Stjärnan, Proleter, Stalin och Lenin.[2] Röda Stjärnan skulle snart omfattas som en symbol av serbiskt reaktionärt motstånd inom Jugoslavien och en institution som är till idag fortfarande landets mest populära.[3] Samma dag idrottsföreningen bildades spelade klubben sin allra första fotbollsmatch någonsin mot jugoslaviska folkarméns andra brigads första bataljon, en match som de vann med 3–0.

Röda Stjärnans första framgångar involverade flera små steg till kännedom. Klubben vann sitt första mästerskap 1951. Det mästerskapslaget bestod av spelare såsom Branko Stanković, Vladica Popović, Rajko Mitić, Bora Kostić och Dragoslav Šekularac. De fotbollsspelarna, vars namn än idag är igenkända, vann fyra mästerskapstitlar och två inhemskacuper vilket innebar att laget vann åtminstone en inhemsk tävling fem säsonger i rad. Som mästare var Röda Stjärnan Jugoslaviens representant i 1957/58 års upplaga av Europacupen där de blev utslagna i kvartsfinalen med 5-4 av engelska mästarna Manchester United, som leddes av Matt Busby. Första matchen spelades i England, vilket Manchester United vann med 2-1, och returmatchen på Stadion JNA, där slutställningen var 3–3 vid slutresultatet. Returmatchen är särskilt känd som den sista matchen som någonsin spelades av "Busby Babes". På flyget tillbaka kommande dag, kraschade flygplanet i München, Västtyskland och resulterade i 23 människors död, inklusive åtta Manchester United-spelare.

Efter Miljanić-eran tog bland annat Gojko Zec över rollen som huvudtränare. Första säsongen med Gojko Zec vid rodret medförde positiva resultat – ligan vanns med en marginal på nio poäng, vilket slog jugoslaviska ligans tidigare rekord. Nästa säsong avslutade Röda Stjärnan ligan på andra plats och som silvermedaljör i UEFA-cupen efter en framstående insats. Efter att ha slagit ut lag som Arsenal, West Bromwich och Hertha Berlin, gjorde Röda Stjärnan sitt första framträdande i en europeisk cupfinal. I finalen mötte de Borussia Mönchengladbach, som spelade fem europeiska cupfinaler mellan åren 1973 och 1980. Tyskarna, som stöddes av cirka 100 000 glödande supportrar, log under efter ett mål av Miloš Šestić. Jurišićs självmål gav dock tyskarna en psykologisk fördel inför returmötet. Returmatchen spelades på Rheinstadion i Düsseldorf, där den italienske domaren tilldelade tyskarna en diskutabel straff, och danske spelaren Allan Simonsen avgjorde Röda Stjärnans öde. "Fölen" vann finalserien med totalt 2–1.[4]

Efter 1970-talet, skulle historiska matcher komma att spelas mot Udo Latteks Barcelona i Europeiska cupvinnarcupen säsongen 1982/83. I båda matcherna var Barcelona det bättre laget och Röda Stjärnan slogs ut. Anmärkningsvärt applåderade även de mest trogna hemmasupportrarna åt Barcelonas Maradona när gjorde sitt andra mål framför de cirka 100 000 åskådare som hade kommit för att bevittna spektaklet.[5] Gojko Zec återkom till klubben 1983 och återfann bara en spelare från laget som kröntes till jugoslavisk mästare 1977, nämligen Miloš Šestić. Zec upprepade klubbens tidigare framgångar på ett liknande sätt som han gjorde under sitt första mandat i klubben, närmare bestämt genom att vinna ligan nästintill omedelbart efter sin tillbakakomst. Gojko Zec skulle senare komma att lämna klubben på ett kontroversiellt manér i samband med matchfixning-skandalen 1986.

Efter Zecs avgång 1986, skedde det markanta förändringar i klubben. Klubbledningen, med Dragan Džajić och Vladimir Cvetković i spetsen, började att sätta samman ett lag som kunde utmana några av de bästa lagen i Europa. Under den sommaren, blev Velibor Vasović huvudtränare och laget förstärktes av ett flertal unga talanger, bland annat med Dragan Stojković och Borislav Cvetković som utmärkte sig mest. Röda Stjärnan påbörjade säsongen 1986/87 med poängavdrag och fokuserade därmed på att uppnå goda resultat i Europacupen. Klubben framställde en femårig utvecklingsplan 1987, vars enda syfte var att klubben skulle vinna Europacupen för första gången i sin historia. Allting som utarbetades den dagen förverkligades. På klubbens 42-årsjubileum 1987 initierades processen. Real Madrid besegrades på hemmaplan. Från och med den dagen till mars 1992 åtnjöt klubben sin bästa tid i sin historia. Under dessa fem säsonger vann Röda Stjärnan fyra ligatitlar och Europacupfinalen 1991 som spelades i Bari, Italien. Röda Stjärnan hade anlänt till Italien en vecka tidigare, på begäran av tränare Petrović, för att förbereda sig så bra som möjligt inför den stora finalen mot Marseille. Totalt hade laget gjort 18 mål på åtta matcher, medan de franska mästarna hade gjort 20. I och med det, förmodade många att finalen skulle vara ett spektakel av offensiv fotboll med flera målchanser och många mål. Hur som helst, både Petrović och Goethals beslutade om att spela defensivt. Efter 120 minuter stod det fortfarande 0-0 på resultattavlan och matchens vinnare skulle bestämmas genom straffläggning. Efter flera slagna straffar missade Marseilles Manuel Amoros sin straff, och Darko Pančev blev den som fick slå den avgörande straffen som korade Röda Stjärnan till europeisk mästare i fotboll säsongen 1990/91. Röda Stjärnan vann straffläggningen med totalt 5–3 den 29 maj 1991 inför 60 000 åskådare och miljontals tv-tittare runt omkring världen. 20 000 Röda Stjärnan-supportrar som befann sig på plats på Stadio San Nicola och miljontals av de hemma i Jugoslavien firade den största framgången i klubbens historia. Dessvärre blev den natten en av de sista gångerna Jugoslavien skulle kunna glädjas tillsammans och fira en framgång enade.[6][7] De förblev obesegrade under turneringens- och Interkontinentala cupens gång som spelades senare i Tokyo samma år.

Följande säsong försvagades spelartruppen rejält när nästan hela mästargeneration lämnade för att söka sig till andra klubbar. Det jugoslaviska inbördeskriget hade eskalerat så pass mycket att klubben tvingades omplacera Europacup-pokalen utomlands för att säkerställa att den inte skulle förstöras. UEFA ändrade turneringens format samma år och bytte namn till UEFA Champions League, där Europas åtta bästa lag fick vara med och göra upp om vem som skulle få titulera sig som europeisk mästare. Tidigare huvudrivalen i den inhemska ligan, Dinamo Zagreb, hade lämnat ligan tillsammans med alla andra klubbar från Kroatien, Nordmakedonien och Slovenien. Det jugoslaviska mästerskapet som spelades säsongen därpå spelades under observation av oberoende kontrollerande organ från diverse organisationer i samband med Bosnienkrigets utbrott. I slutet av maj hade FN infört sanktioner mot landet och till följd därav rubbat bort Jugoslavien från den europeiska fotbollens karta. Jugoslaviens upplösning, inbördeskriget (1992–95), inflationen och FN-sanktionerna hade haft en ansenlig inverkan på klubbens utveckling. Under en åttaårig period mellan maj 1992 och maj 2000 vann klubben endast en ligatitel. Å andra sidan vann klubben fem cuptitlar och noterades för flera minnesvärda europeiska matcher, bland annat i Cupvinnarcupen 1996/97 mot Barcelona med Ronaldo och Hristo Stoitjkov i spetsen.

 
Dejan Stanković, numera huvudtränare, är den yngsta lagkaptenen någonsin i klubbens historia.

Efter att NATO:s flygbombningar hade upphört, vann Röda Stjärnan den inhemska cupen för 17:e gången i sin historia efter att slagit Partizan 4–2 i finalen. Två säsonger senare ställdes Röda Stjärnan mot de eventuella finalisterna Bayer Leverkusen i kvalspelet till Champions League men tog sig inte vidare efter att ha spelat 0–0 i Belgrad och förlorat med 3–0 i Leverkusen. Muslin avgick som tränare i september samma år och Röda Stjärnans säsong blev mer hektisk.

Säsongen 2006/07 blev klubben eliminerad i den tredje kvalomgången när dem ställdes mot de eventuella vinnarna AC Milan, som senare i maj samma säsong skulle se sig själva lyfta Champions League-pokalen på Olympiastadion i Aten. Nästföljande säsong i Europa blev vidare betraktad som ett stort misslyckande, speciellt med tanke på att klubben tappade en 2-1 ledning och lät sig besegras av Bayern München i stopptid. Under dessa år hade klubben sett spelare som Žigić, Pantelić, Janković, Luković, Basta, Biševac, Milijaš, Koroman, Castillo, Gueye, och Đokić komma och gå. Efter en sexårsperiod utan någon ligatitel fick klubben till slut kalla sig själv för serbisk mästare efter säsongen 2013/14.

Bortsett från Röda Stjärnans framgångar på planen säsongen 2013/14 hade klubben ekonomiska situation förvärrats avsevärt — så pass mycket att UEFA beslutade att de inte skulle få någon licens för deltagande i kval till Champions League. UEFA:s kontrollerande organ redogjorde att klubben inte hade betalat ut någon lön till vissa spelare på upp till sex månader, och att den totala löneskulden till samtliga spelare och klubbanställda uppgick till €1,86 miljoner. Klubbledningen påstods även ha dolda skulder och falsifierade dokument undangömda. Detta och en tidigare disciplinär åtgärd beslutad av UEFA 2011 utgjorde tillräckligt med underlag för att klubben inte skulle bli beviljad någon UEFA-licens och därmed deltagande i europaspel för nästkommande säsong. Ärkerivalerna Partizan fick Champions League-kvalplatsen istället.[8]

Klubbmärke och klubbfärgerRedigera

I slutet av andra världskriget hade flera jugoslaviska förkrigsklubbar upplösts av marskalk Titos regim eftersom de hade spelat matcher medan kriget pågick och hade därför ansetts vara kollaboratörer. En av dessa var belgradlaget SK Jugoslavija. Röda Stjärnan bildades på ruinerna av det som tidigare hade varit Jugoslavija och gavs därför färgerna röd och vit. Det typiska hemmastället brukar vanligtvis vara en matchtröja med vertikala rödvita ränder och röda eller vita shorts och strumpor. Ibland brukar klubben spela i en helröd eller helvit sådan. Klubben har även använt en helblå matchtröja som bortaställ och tredjeställ, men väldigt sällan, en matchtröja med den serbiska flaggans alla tre färger. Klubbmärket är en röd femuddig stjärna med vit ytterlinje och rödvit bakgrund. Därtill har klubbmärket en guldfärgad ytterlinje. Ovanför klubbmärket är det tre guldfärgade stjärnor, en för var tionde ligatitel klubben har tagit.

StadionRedigera

Röda Stjärnans hemmaarena heter sedan den 21 december 2014 Stadion Rajko Mitić, men gick tidigare under namnet Stadion Crvena zvezda. Med en kapacitet på 55 538 sittplatser är den den största arenan i Serbien och i alla länder tidigare utgjorde forna Jugoslavien. Stadion Rajko Mitić slog upp sina portar för första gången 1963 och fick snabbt smeknamnet "Marakana" på grund av sin dåtida kapacitet på cirka 110 000 sittplatser. Smeknamnet kom från den renommerade fotbollsarenan Maracanã i Brasilien, och "Belgrads" Marakana fick snabbt ett rykte om att vara en väldigt tuff plats för gästande lag att spela på. Under mitten av 90-talet byttes alla ståplatser ut mot sittplatser för att uppfylla UEFA:s krav för åskådarkomfort. Sedan dess har kapaciteten gradvis minskat i takt med olika moderniseringar av arenan.

 
Stadion Rajko Mitić sett ur fågelperspektiv

År 2008 rekonstruerade klubben arenans fotbollsplan med ett underjordiskt uppvärmningssystem, förbättrat dräneringssystem och en ny gräsmatta som ersatte den gamla. Träningsanläggningen, som befinner sig precis bredvid stadion, renoverades även. Ett nytt belysningssystem installerades och gräsmattan ersattes med konstgräs. 2011 fick arenan en ny modern LED-resultattavla. Idag har arenan en salong vid namn 5 Zvezdinih Zvezda, på svenska Röda Stjärnans 5 stjärnor, som bär namnet av klubbens fem bästa spelare genom tiderna. Dessa är Rajko Mitić, Dragoslav Šekularac, Dragan Džajić, Vladimir Petrović och Dragan Stojković). I salongen finns det två VIP-sektioner och ett speciellt VIP-galleri med över 450 platser. Den har även ett pressrum med en kapacitet på 344 platser, inklusive sju extra bekväma säten, ett mediecenter, “Röda caféet” och en restaurang. På arenans västra långsida ligger klubbens officiella butik Red Star Shop och en butik med supportrarnas egna produkter, kallad Butik Delje. Spelplanens dimensioner är 110 × 73  m och är upplyst av 1 400 flodljus. Den tyska webbportalen Stadionwelt rankade Stadion Rajko Mitić som en av världens 50 bästa fotbollsarenor.[9] År 2012 rankade amerikanska Bleacher Report arenan, speciellt vid hänsyn när den är fullsatt, som en av de mest skrämmande fotbollsarenorna i världen.[10]

SupportrarRedigera

 
Norra läktaren på Stadion Rajko Mitić.

Röda Stjärnans organiserade supporterskara kallas för Delije, vilket i singularform är delija, som betyder en modig, stark eller till och med stilig ung man. En ungefärlig svensk översättning skulle vara "hingst". Namnet Delije började först att användas av hårdföra Röda Stjärnan-supportrar i slutet av 1980-talet, och på den ortodoxa juldagen 1989 blev det officiellt; de hette numera officiellt för Delije. Fram tills dess bestod de av ett flertal organiserade supportergrupper som delade den norra läktaren på Stadion Rajko Mitić. Idag är Delije en av världens mest kända samt respekterade supportergrupper. De brukar vanligtvis vara närvarande vid fotbolls- och basketklubbens matcher, men även vid vattenpolo-, handbolls- och volleybollklubbens. Deras supporterstil innefattar användandet av små samt stora flaggor, banderoller och skapandet av färgrika och stora koreografier och ständigt och högt sjungande. Sjungandet och skanderandet leds ofta av en så kallad "vođa" (ledare på serbiska) med en megafon och åtföljandet av trummor. Undergrupper till Delije finns i städer utanför Belgrad och i utanför Serbien. För att visa sin sin tacksamhet målade klubben ut ordet Delije utmed norra läktaren på slutet av 90-talet. Sedan mitten av 1980-talet har Röda Sjtärnans supportrar bibehållit en god relation med grekiska Olympiakos supportergrupp Gate 7 – en vänskap som är baserad på en gemensam ortodox tro och samma klubbfärger. I mitten av 2000-talet inleddes en liknande relation med ryska Spartak Moskvas supportergrupp Fratria. Trion brukar hovera sig som Orthodox Brothers.

SpelartruppRedigera

Uppdaterad: 25 juni 2020[11]

Nr Land Pos Namn
1    MV Zoran Popović
2    HB Milan Gajić
3    MF Branko Jovičić
5    MB Miloš Degenek
6    MB Radovan Pankov
7    MF Miloš Vulić
8    MF Mirko Ivanić
9    A Milan Pavkov
11    A Mateo García
14    A Richmond Boakye
15    MB Srđan Babić
17    A Tomané
19    MB Nemanja Milunović
20    MF Njegoš Petrović
21    MF Veljko Simić
Nr Land Pos Namn
22    MF Veljko Nikolić
23    VB Milan Rodić
24    MF Željko Gavrić
29    MF Dušan Jovančić
31    A El Fardou Ben Nabouhane
32    MV Aleksandar Stanković
33    VB Marko Konatar
35    MF Sékou Sanogo (på lån från Al-Ittihad)
49    MF Andrija Radulović
51    MV Andrija Katić
77    HB Marko Gobeljić
82    MV Milan Borjan (lagkapten)
87    MF José Cañas
92    A Aleksa Vukanović
-    A Srđan Spiridonović

Kända spelareRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Svaki drugi Srbin navija za Crvenu zvezdu retrieved from b92.net, 18 March 2008
  2. ^ ”History Start”. crvenazvezdafk.com. http://www.crvenazvezdafk.com/en/istorija.htm. 
  3. ^ ”Classic club: Red Star claim gold for the Balkan peninsula — FIFA.com”. FIFA.com. http://www.fifa.com/classicfootball/clubs/club=31020/index.html. Läst 25 juni 2015. 
  4. ^ ”Finale Kupa UEFA 1979.”. YouTube. 15 februari 2011. https://www.youtube.com/watch?v=fTAICt9Etxs. Läst 25 juni 2015. 
  5. ^ ”Crvena Zvezda – FC Barcelona 2:4 (1982.)”. YouTube. 11 augusti 2009. https://www.youtube.com/watch?v=_fQN144vByQ. Läst 25 juni 2015. 
  6. ^ ”Crvena Zvezda – Olympique Marseille penali 5:3”. YouTube. 13 november 2010. https://www.youtube.com/watch?v=N_KGVZQV4YY. Läst 25 juni 2015. 
  7. ^ ”Bari 1991. Dodela pehara šampionu Evrope”. YouTube. 17 april 2009. https://www.youtube.com/watch?v=DBEdCTELH5w. Läst 25 juni 2015. 
  8. ^ ”Red Star player pay a hefty price”. fifpro.org. 18 juni 2014. Arkiverad från originalet den 22 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160322075412/https://fifpro.org/en/news/red-star-players-pay-a-hefty-price. Läst 1 januari 2020. 
  9. ^ ”Blic Sport – Stadion Zvezde među 50 najznačajnijih u Evropi”. Blic Sport. http://sport.blic.rs/Fudbal/Evropski-fudbal/212311/Stadion-Zvezde-medju-50-najznacajnijih-u-Evropi. Läst 25 juni 2015. 
  10. ^ Allan Jiang. ”10 Most Hostile World Football Stadiums”. Bleacher Report. http://bleacherreport.com/articles/1066879-top-10-most-hostile-football-stadiums/page/11. Läst 25 juni 2015. 
  11. ^ ”ФК Црвена звезда - Тим”. FC Crvena Zvezda. http://www.crvenazvezdafk.com/scc/prvi-tim. Läst 7 juli 2019. 

Externa länkarRedigera