Öppna huvudmenyn

Röd flugsvamp (Amanita muscaria) är en vanligt förekommande svamp. Hatten är röd med vita prickar. Liksom många flugsvampar är den röda flugsvampen giftig och skall därför inte användas som matsvamp.

Röd flugsvamp
Status i världen: Livskraftig (lc)
Amanita muscaria tyndrum.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningAgaricales
FamiljAmanitaceae
SläkteFlugsvampar
Amanita
ArtRöd flugsvamp
A. muscaria
Vetenskapligt namn
§ Amanita muscaria
Auktor(Linné) Hook.

Den mykologiska karaktären hos röd flugsvamp:

Gills icon.png
hymenium:
skivor

Flat cap icon.svg
hatt:
plan

Free gills icon.png
skivtyp:
fria

Poisonous toxicity icon.png
ätlighet:
giftig

Psychoactive toxicity icon.png

psykoaktiv

Ring and volva stipe icon.png
fot:
ring och strumpa

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
vit

Mycorrhizal ecology icon.png
ekologi:
mykorrhiza

Innehåll

AnvändningRedigera

Traditionella användningsområden är som insektsgift och som drog.[1] Sibiriska schamaner använde svampen i ritualer vars syfte var att etablera kontakt med andevärlden. Linné beskrev hur sönderstött röd flugsvamp kunde användas för att fördriva vägglöss.[2]

En spridd uppfattning är att vikingar använde röd flugsvamp för att framkalla tillräckligt mycket vrede för att kunna gå bärsärkagång. Det finns dock inga historiska bevis för detta, utan uppfattningen bygger på en hypotes av en enskild 1700-talsforskare, Samuel Ödmann.[2]

GiftighetRedigera

Den röda flugsvampen innehåller bland annat de cellskadande gifterna ibotensyra, muskazon och muscimol.[3] Typiska förgiftningssymtom är bland annat illamående, kräkningar, förvirring, yrsel, synrubbningar och hallucinationer. Svampen är inte lika giftig som lömsk eller vit flugsvamp – ända in på 1950-talet beskrevs den i en del svampböcker som god efter förvällning och avdragning av hatthuden – men kan i vissa fall vara dödlig och betraktas numera som oätlig.[2]

Förgiftningar är mycket ovanliga i Sverige och drabbar vanligen personer som velat uppnå en stark berusningseffekt, som blivit betydligt obehagligare än väntat. Vid låga doser får man enbart svaga hallucinationer. Enstaka fall gäller barn som lockats av utseendet eller invandrare som förväxlat den med den bland annat i södra Europa växande matsvampen kejsarflugsvamp.[2]

Röd flugsvamp har egenheten att ur normal mark ta upp betydande mängder vanadin (upp till några hundra mg/kg torrvikt), som i svampen binds i anjonkomplexet amavanadin.[4]

GalleriRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Enligt Siikala 1978: 44 ff (även Goodman 1989)
  2. ^ [a b c d] Dicte Helmersson (30 augusti 2004). ”Svampdags: Vikingar och svampar”. http://www.ne.se/rep/svampdags-vikingar-och-svampar. Läst 13 augusti 2012. 
  3. ^ Giftsvampar och svampgifter
  4. ^ http://www.amanitaceae.org/?Trace%20Elements

Externa länkarRedigera

Vidare läsningRedigera