Tackjärn eller råjärn är järn med en kolhalt på över 4 %, framställt i masugn eller annan smältugn ur malm och traditionellt gjutet till tackor. Tackjärnet kan ha varierande grad av kol i sig, därför varierar också smältpunkten. Tackjärn med kol löst i sig (så kallat vitt tackjärn) kan användas som råvara till framställning av gjutjärn, men i allmänhet är tackjärn råvara för vidare förädling innan metallen används.
I modern stålframställning förekommer detta material enbart som en mellanprodukt i flytande form med runt 4,5 % kolhalt, då under beteckningen råjärn. Beteckningen tackjärn används idag enbart för gjutet råjärn, vilket normalt inte sker i modern stålframställning, där råjärnet får sin kolhalt justerad och vidareförädlas till råstål utan att tillåtas stelna.[1]
Den process, varvid kol- och föroreningshalten i tackjärnet sänktes under 2 % för att kunna bli smidbart, kallas färskning.[2] På 1800-talet och tidigare skedde färskningen ofta vid en stångjärnshammare, varvid produkten kallades stångjärn.
Se även
redigeraKällor
redigera- ^ Jernkontorets utbildningspaket - del 1: Historia, grundläggande metallurgi Arkiverad 21 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. (2000), s. 2
- ^ Ekomuseum Bergslagen Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.