Pyridazin
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Pyridazin eller 1,2-diazabensen är en heterocyklisk och aromatisk ring.
| Pyridazin | |
  | |
| Systematiskt namn | 1,2-Diazabensen |
|---|---|
| Övriga namn | Pyridazin, ortodiazin |
| Kemisk formel | C4H4N2 |
| Molmassa | 80,088 g/mol |
| Utseende | Färglös till gulbrun vätska |
| CAS-nummer | 289-80-5 |
| SMILES | C1=CN=NC=C1 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,10 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Blandbar |
| Smältpunkt | -8 °C |
| Kokpunkt | 208 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Irriterande |
| LD50 | 2650 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Egenskaper redigera
Pyridazin är en svag bas; pKa för korresponderande syra är 2,34. Ringen innehåller 6 п-elektroner med en termokemisk stabiliseringsenergi på 32,7 kcal/mol (jämfört med 45,8 kcal/mol för bensen).
Framställning redigera
Pyridazinringar syntetiseras vanligen genom att omättade 1,4-dikarbonyler får reagera med hydrazin under avspjälkning av två vattenmolekyler.
Användning redigera
I sig själv har pyridazin inte många användningsområden, men flera derivat används inom syntes och läkemedelskemi.