Psykoaktiva läkemedel

kemiska ämnen som påverkar hjärnans funktion och orsakar förändringar i beteende, stämning, uppfattning och medvetande


Psykoaktiva substanser är kemiska molekyler som påverkar hjärnans funktion och orsakar förändringar i beteende, stämning, uppfattning och medvetande.

Psykoaktiva substanser kan delas in i sju klasser, beroende på vilken effekt de ger.[1]

Klass I: Sedativa hypnotika droger och ångestdämpande medelRedigera

Effekten av sedativa hypnotiska och ångestdämpande substanser beror på dosens storlek. I låga doser har de ångestdämpande effekt, vid medelstora doser verkar de lugnande, och vid mycket höga doser kan de ha en bedövande effekt samt kan i värsta fall orsaka koma eller död. De sedativa-hypnotiska drogerna påverkar hjärnan via GABA-receptorn, som styr kloridkanalen. Sedativa-hypnotiska droger som alkohol och barbiturater verkar på liknande sätt som GABA, vilket leder till ökad kloridkonduktans. Ångestdämpande medel som bensodiazepiner ger ökad bindningsgrad för GABA. Eftersom dessa droger verkar på olika sätt kan de, om de tas tillsammans, även i små mängder, framkalla koma och död.[1]

Klass II: Antipsykotiska medelRedigera

Antipsykotiska medel är läkemedel, som används för att behandla psykoser, såsom schizofreni. Den gemensamma effekten av denna klass av droger är en minskning av motorisk aktivitet, vilket bidrar till lindring av den överdrivna omröringen hos vissa patienter. De tros också blockera D2 dopaminreceptorn. Det leder till minskning av dopaminaktivitet, vilket är vanligt hos schizofrenipatienter. Långvarig användning av antipsykotiska medel kan orsaka låg nivå av dopamin, vilket kan orsaka dyskinesi och symptom som liknar Parkinsons sjukdom. De antipsykotiska medlen inkluderar butyrofenoner (t.ex. haloperidol) och fentiaziner (t.ex. klorpromazin).[1]

Klass III: Antidepressiva medelRedigera

Antidepressiva medel är medicin som används för att behandla depressionsstörningar. De kan delas in i tre olika typer: MAO-hämmare, tricykliska antidepressiva och andra generationens antidepressiva. Antidepressiv medicin verkar i huvudsak genom att påverka metabolismen och hanteringen av neurotransmittorer såsom serotonin, noradrenalin, histamin och acetylkolin i synapser. Varje typ av antidepressiva läkemedel har en egen funktionsmekanism. MAO-hämmare hämmar nedbrytningen av serotonin i den post- och presynaptiska terminalen. De tricykliska antidepressiva blockerar transportören som tar serotonin tillbaka in i terminalen av axonet. Andra generationens antidepressiva är särskilt selektiva med blockeringen av återupptaget av serotonin.[1]


Klass IV: StämningsstabiliserareRedigera

Stämningsstabiliserare är medicin som används för behandling av bipolär sjukdom. Exempel på stämningsstabiliserare är salterna litium och valproat. Valproat används också för behandling av epilepsi. Man vet inte ännu exakt hur stämningsstabiliserare fungerar, men studier visar att litium ökar den synaptiska frisättningen av serotonin och valproat stimulerar GABA-aktivitet i hjärnan.[1]

Klass V: Narkotiska analgetikaRedigera

Narkotiska analgetika är medicin som har både sömninducerande och smärtlindrande effekter. Många narkotiska smärtlindrande mediciner kommer från extraktet av opiumvallmo, t.ex. kodein och morfin. Morfin anses vara den mest kraftfulla smärtlindrande substansen. Heroin syntetiseras från morfin och ger mycket snabb smärtlindring. Dessa läkemedel verkar genom bindning till opiatreceptorer i det centrala nervsystemet.[1]


Klass VI: Psykomotoriska stimulantiaRedigera

Psykomotoriska stimulantia är droger som på olika sätt ökar aktiviteten hos nervceller. De är uppdelade i två grupper: beteende stimulantia och allmänna stimulantia. Beteende stimulantia ökar motorik, höjer persons humör och vakenhetsgrad. Exempel på beteende stimulantia är kokain och amfetamin. Byggnads stimulantia ökar metabolisk aktivitet av celler. Exemplet med allmänna stimulantia är koffein. Den hämmar enzym, som bryter ner cykliskt AMP. Ökningen av cykliska AMP:s leder till en ökning av glukosproduktionen.[1]


Klass VII: Psykedelia och HallucinogenerRedigera

Psykedeliska droger förändrar sensorisk uppfattning och kognitiva processer och framkallar hallucinationer. Psykedelier kan delas i fyra grupper, beroende på deras verkan på specifika neurotransmittorer:

  • Acetylcoline psykedelia (t.ex. atropin) antingen blockerar eller underlättar överföring vid Ach synapser i hjärnan.
  • Norepinephrine psykedelia (t.ex. atropin) producerar intoxikation med vanföreställningar om färg och ljud.
  • Tetrahydrocannabinol (t.ex. marijuana) verkar på CB1 och CB2 receptorer för anandamide neurotransmittorer.
  • Serotonin psykedelia (t.ex. meskalin) producerar förändrade medvetandetillstånd i samband med hallucinationer.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Kolb, B., Whishaw, I (2009). Fundamentals of Human Neuropsychology. Worth Publishers, New York. ISBN 0-7167-9586-8