Öppna huvudmenyn

Prokansler var en akademisk titel, för ett universitets lokale ställföreträdare för universitetskanslern, vilken vanligtvis bodde i Stockholm. Fram till 1893 hade varje universitet sin egen universitetskansler.

Ett prokanslersämbete finns inrättat i Uppsala universitets äldsta konstitutioner, och inrättades successivt vid Åbo akademi och Lunds universitet. Det var de lokala stiftens biskopar som vid sidan av sitt biskopsämbete innehade detta statliga ämbete. Alla prokanslerer hade tidigare varit universitetsprofessorer. Prokanslern skulle "göra sig underrättad om alla universitets angelägenheter, lärarnas verksamhet, undervisningens gång och de studerandes sedliga förhållanden samt med upplysningar, råd och påminnelser där han så nödigt aktar, främja universitets väl och anseende" (statuter 1876). Han hade rätt att utan rösträtt delta i konsistoriets sammanträden och skulle yttra sig t.ex. i stipendie- och tjänstetillsättningsfrågor. Som en följd av samhällets modernisering under 1900-talet med ökade kommunikationer ansågs prokanslersämbetet mindre nödvändigt. Som ett led i separerandet mellan kyrka och universitet och som en följd av den opinion och kritik, som riktade mot prokanslerernas tolkning av universitetsstatuterna i en del tillsättningsärenden, avvecklades prokanslersämbetet successivt under 1900-talet. Definitivt beslut härom fattades 1934, varvid de då fungerande prokanslererna skulle sitta sin ämbetstid ut. Prokanslern i Lund biskop Edvard Magnus Rodhe blev emeritus 1948 och prokanslern i Uppsala ärkebiskop Erling Eidem 1950.

KällorRedigera

  • Oloph Bexell, "Prokanslersämbetets avveckling och frågan om Nathan Söderbloms utnämning 1914." Nya professorer. Installation 2014. (Acta Universitatis Upsaliensis, Skrifter rörande Uppsala universitet. B. Inbjudningar, 176) , s. 7-41.