Kommissionen Prodi är den EU-kommission som var i tjänst från den 16 september 1999 till den 21 november 2004. Kommissionen trädde i tjänst 16 september 1999 under Romano Prodis ordförandeskap och tog över efter interimskommissionen Marín. Det var ursprungligen tänkt att kommissionen Prodi skulle ersättas av kommissionen Barroso den 31 oktober 2004 men eftersom Europaparlamentet först inte godkände Barrosos förslag till ny kommission så skedde detta först den 21 november 2004.

Europaflaggan

Det var under denna kommission som EU:s hittills största utvidgning skedde, när unionen 1 maj 2004 fick tio nya medlemsstater. Samtidigt som utvidgningen tillkom det tio nya kommissionärer, en från varje ny medlemsstat. Under kommissionens tid infördes bland annat euron som valuta i tolv länder och både Nicefördraget och Europeiska konstitutionen utarbetades.

Historia redigera

 
Under kommissionens tid infördes euron i tolv länder.

Kommissionen tillträdde den 16 september 1999 efter kommissionen Santers skandal och avgång som hade skadat institutionens rykte. Mellan det att kommissionen Santer avgick och Prodis kommission tillträdde, hade en tillfällig interimskommission tillsatts. Förslaget till kommission antogs den 19 juli 1999 av rådet och översändes därefter till Europaparlamentet för godkännande.[1] Parlamentet godkände förslaget den 15 september 1999.[2] Kommissionen Prodi tillträdde den 16 september 1999.[3]

Kommissionen bestod av 20 kommissionärer, vilket utökades till 30 ledamöter när Europeiska unionen utvidgades 2004. Det var den sista kommissionen där de fem största medlemsstaterna hade två ledamöter var. Kommissionens makt och inflytande hade utökats som en följd av Amsterdamfördragets ikraftträdande. Vissa medier beskrev ordförande Prodi som "Europeiska unionens första premiärminister".[4][5]

Förutom utvidgningen och Amsterdamfördraget, upplevde Prodikommissionen också signerandet och ikraftträdandet av Nicefördraget liksom utarbetandet och signerandet av Europeiska konstitutionen. 1999 infördes euron som elektronisk valuta och eurosedlar och euromynt blev verklighet under 2002 i tolv av EU:s dåvarande 15 medlemsstater.[6] Kommissionen kritiserades emellertid för att vara matt, med dålig kommunikation och misslyckande med att påverka trots förverkligandet av flera stora händelser, så som utvidgningen och euron.

Kommissionen avsåg att överlämna sitt arbete åt kommissionen Barroso den 1 november 2004, men på grund av att Europaparlamentet inte godkände det första förslaget till ny kommission, så utökades Prodikommissionens mandat till den 21 november 2004.

Sammansättning redigera

Röstfördelning redigera

Europeiskt parti
#
Europeiska folkpartiet (EPP) 8
Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) 8
Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet (ELDR) 5
Europeiska gröna partiet (EGP) 1
Partilösa 8
Totalt 30
 
Kommissionens ordförande Romano Prodi.

Till vänster visas röstfördelningen inom kommissionen Prodi när den avgick i november 2004. Kommissionen dominerades av Europeiska socialdemokratiska partiet och Europeiska folkpartiet, men inkluderade också ledamöter från Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet och Europeiska gröna partiet.

Från början bestod kommissionen av tjugo ledamöter, en från varje medlemsstat samt ytterligare fem ledamöter från de fem största länderna.[7] När unionen utvidgades den 1 maj 2004 tillkom ytterligare tio kommissionärer, en från varje ny medlemsstat.[7] Hälften av de nya kommissionärerna tillhörde inget europeiskt parti.

Ledamöter redigera

Stat
Post
Namn
Medlem från
Medlem till
Europeiskt parti
Ansvarsområde
  Belgien Ledamot Philippe Busquin 1999-09-16 2004-09-13 PES Forskning
  Belgien Ledamot Louis Michel 2004-09-13 2004-11-21 ELDR Forskning
  Cypern Ledamot Markos Kyprianou 2004-05-01 2004-11-21 ELDR Budget
  Danmark Ledamot Poul Nielson 1999-09-16 2004-11-21 PES Utveckling och humanitärt bistånd
  Estland Ledamot Siim Kallas 2004-05-01 2004-11-21 ELDR Ekonomiska och monetära frågor
  Finland Ledamot Erkki Liikanen 1999-09-16 2004-07-12 PES Näringsliv och informationssamhället
  Finland Ledamot Olli Rehn 2004-07-12 2004-11-21 ELDR Näringsliv och informationssamhället
  Frankrike Ledamot Pascal Lamy 1999-09-16 2004-11-21 PES Handel
  Frankrike Ledamot Michel Barnier 1999-09-16 2004-04-26 EPP Regionalpolitik
  Frankrike Ledamot Jacques Barrot 2004-04-26 2004-11-21 EPP Regionalpolitik
  Grekland Ledamot Anna Diamantopoulou 1999-09-16 2004-03-11 PES Sysselsättning och socialpolitik
  Grekland Ledamot Stavros Dimas 2004-03-11 2004-11-21 EPP Sysselsättning och socialpolitik
  Irland Ledamot David Byrne 1999-09-16 2004-11-21 Partilös Hälsa och konsumentskydd
  Italien Ordförande Romano Prodi 1999-09-16 2004-11-21 PES Ordförande
  Italien Ledamot Mario Monti 1999-09-16 2004-11-21 Partilös Konkurrens
  Lettland Ledamot Sandra Kalniete 2004-05-01 2004-11-21 EPP Jordbruk och fiske
  Litauen Ledamot Dalia Grybauskaitė 2004-05-01 2004-11-21 Partilös Utbildning och kultur
  Luxemburg Ledamot Viviane Reding 1999-09-16 2004-11-21 EPP Utbildning och kultur
  Malta Ledamot Joe Borg 2004-05-01 2004-11-21 EPP Utveckling och humanitärt bistånd
  Nederländerna Ledamot Frits Bolkestein 1999-09-16 2004-11-21 ELDR Inre marknaden, skatter och tullunion
  Polen Ledamot Danuta Hübner 2004-05-01 2004-11-21 Partilös Handel
  Portugal Ledamot António Vitorino 1999-09-16 2004-11-21 PES Rättsliga och inrikes frågor
  Slovakien Ledamot Ján Figeľ 2004-05-01 2004-11-21 EPP Näringsliv och informationssamhället
  Slovenien Ledamot Janez Potočnik 2004-05-01 2004-11-21 Partilös Utvidgning
  Spanien Vice ordförande Loyola de Palacio 1999-09-16 2004-11-21 EPP Kontakt med parlamentet, transport och energi
  Spanien Ledamot Pedro Solbes 1999-09-16 2004-04-26 PES Ekonomiska och monetära frågor
  Spanien Ledamot Joaquín Almunia 2004-04-26 2004-11-21 PES Ekonomiska och monetära frågor
  Storbritannien Vice ordförande Neil Kinnock 1999-09-16 2004-11-21 PES Administrativ reform
  Storbritannien Ledamot Chris Patten 1999-09-16 2004-11-21 Partilös Yttre förbindelser
  Sverige Ledamot Margot Wallström 1999-09-16 2004-11-21 PES Miljö
  Tjeckien Ledamot Pavel Telička 2004-05-01 2004-11-21 Partilös Hälsa och konsumentskydd
  Tyskland Ledamot Günter Verheugen 1999-09-16 2004-11-21 PES Utvidgning
  Tyskland Ledamot Michaele Schreyer 1999-09-16 2004-11-21 EGP Budget
  Ungern Ledamot Péter Balázs 2004-05-01 2004-11-21 Partilös Regionalpolitik
  Österrike Ledamot Franz Fischler 1999-09-16 2004-11-21 EPP Jordbruk och fiske

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ BESLUT FATTAT AV FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR i samförstånd med den nominerade ordföranden för kommissionen avden 19 juli 1999 om nomineringen avde personer som medlemsstaternas regeringar vill utse till ledamöter av Europeiska gemenskapernas kommission (1999/499/EG, EKSG, Euratom)
  2. ^ Beslut om valet av den nominerade kommissionen
  3. ^ BESLUT FATTAT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER av den 15 september 1999 om att utse ordföranden för och ledamöterna av Europeiska gemenskapernas kommission (1999/627/EG, EKSG, Euratom
  4. ^ ”Prodi to Have Wide, New Powers as Head of the European Commission”. International Herald Tribune. 16 april 1999. Arkiverad från originalet den 27 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080127133833/http://www.iht.com/articles/1999/04/16/eu.2.t_0.php. Läst 19 oktober 2008. 
  5. ^ ”Commentary: Romano Prodi: Europe's First Prime Minister? (int'l edition)”. BusinessWeek. 27 september 1999. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071023012122/http://businessweek.com/1999/99_39/b3648256.htm. Läst 19 oktober 2008. 
  6. ^ ”Discover the former Presidents: The Prodi Commission”. Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/commission_barroso/president/history/prodi/index_en.htm. Läst 23 augusti 2007. 
  7. ^ [a b] ”The European Commission 1999-2004”. Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/archives/commission_1999_2004/index_en.htm. Läst 19 oktober 2008. 

Externa länkar redigera

  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.