Prefekt (latin: praefectus, av praeficere) var i romarriket ursprungligen en titel för civila och militära ämbetsmän som var ställföreträdare. Under konungatiden var praefectus urbis den ämbetsman som förde befälet i staden Rom under konungens frånvaro. Detta fortsatte under republikens första tid för att sedan ersättas av stadspretorn. Kejsar Augustus återupplivade ämbetet men med helt andra befogenheter. Stadsprefekten innehade den högsta ledningen för polisväsendet och med tiden fick prefekten inflytande över hela Roms ekonomiska och civila förvaltning. Han utsågs av kejsaren på obestämd tid och verkade även i kejsarens närvaro.[1]

Urval av befattningar

redigera

Källor

redigera