Postvägen Stockholm–Åbo (även kallad Stora postvägen; finska: Suuri Postitie) var en av de fem huvudpostlinjer som utgick från svenska huvudstaden och inrättades efter beslut 1636 av drottning Kristinas förmyndarregering. Linjen till Östersjöprovinserna inrättades 1638.[förtydliga] Sträckan är numera en seglingsled för den årliga roddtävlingen Postrodden. Den är också möjlig framtida fast förbindelse mellan svenska och finska fastlanden genom Åland.
Postvägen gick från Stockholm till Gamla Grisslehamn på Väddö, där postrodden tog vid över Ålands hav via Signilskär till Storby på Eckerö, där den fortsatte över Fasta Åland till Sund, där Ålands enda postkontor var beläget vid Kastelholms slott, och sedan till Vårdö, där rodden tog över vid Delet mot Kumlinge. Efter Brändö i öster korsades Skiftet mot Vartsala i Tövsala[1][2] varifrån postvägen gick över Vemo, Virmo, Masku och Reso till Åbo. Från Åbo gick postleden längs Stora strandvägen till Viborg samt vidare över Kexholm och Nöteborg till Narva.[3] Till följd av den brand som ödelade Grisslehamn 1754 flyttades orten ett par mil norrut till Byholma vid Väddös norra spets, vilket gav en kortare överfart över Ålands hav.[4] Gästgiverier för resande uppstod också längs vägen. Med vissa avbrott användes postrutten fram till 1911.
Postreformen från 1636 innebar att särskilda postbönder utsågs som skulle sköta posttransporterna längst postvägen hela vägen mellan Stockholm och Åbo. Bönderna i skärgården delades in i postrotar med så många män som behövdes för att bemanna en postrotebåt.[5] [4] Postrotemännen blev ofta tvungna att kämpa för livet på den cirka 44 kilometer (24 sjömil) långa rutten över det stormiga Ålands hav eller mot den isande kylan året om. Många i havspostföringen dog; antalet änkor var högt i de byar som var ålagda uppgiften. Särskilt riskabelt var det under menförestid då isen varken bar eller brast, och postförarna fick släpa på båtarna över isen och staka sig fram genom drivis. Var isen tillräckligt stark och täckande kunde postbönderna köra med häst och släde.
Under kriget 1808–1809 avbröts den reguljära postgången för en kort tid. Då den återupptogs fortgick den på samma sätt som tidigare vilket bekräftades 1810 i Convention i anseende till posternas gång emellan Sverige och Finland. På Eckerö uppfördes 1823–1828 ett nytt posthus som var avsett att imponera på dem som reste över Ålands hav till det ryska riket.
En ny tid kunde anas 1836 då den första reguljära ångbåtslinjen under sommartid öppnades mellan Stockholm och Åbo. 26 år senare togs ångbåtar för posttransporter i bruk under sommartid, och i november 1870 blev det även regelbunden ångbåtstrafik vintertid med postbåten Postiljonen. Den gamla postvägen användes för sista gången den stränga vintern 1910/1911.[6][7]
Bildgalleri redigera
-
Grisslehamns posthus uppfört 1756 -
Eckerö post- och tullhus uppfört 1828 -
Minnesstolpe över Postvägen på Åland -
Milstolpe längst postvägen i Kumlinge by, Åland
Seglingsled redigera
- Huvudartikel: Postrodden
Idén till en postroddtävling väcktes på Roslagens dag 1966 då en skötbåt levererade en postsäck till Grisslehamn från Åland. Först åtta år senare startade den årliga båttävlingen benämnd Postrodden, med deltagande båtar från Sverige och Åland. Sedan 2003 arrangeras även en liknande årlig båttävling mellan Åbo och Åland.
Föreslagen fast förbindelse redigera
En fast förbindelse har föreslagits mellan Sverige och Finland via Åland ungefär längs den gamla postvägen för att konkurrera med färjetrafiken.
Finske geoteknikern Usko Anttikoski har dock föreslagit en undervattenstunnel mellan Östhammar/Öregrund och Åland, med hänsyn till sin geologiska undersökning av Ålands hav som visat att undervattensberget har bra berggrund utanför Öregrunds skärgård, till skillnad från utanför Norrtälje där det är mjukt med bristande hållfasthet som inte klarar av den erforderliga inspänningen mot tunnelväggen av en fullortsborrmaskin (vilket var ett problem som uppstod i bygget av Hallandsåstunneln och kan upprepas om maskinborrning sker igen i mjukt berg).[8][död länk] Anttikoskis förslag kan innebära en ny järnväg från Stockholm till Östhammar via Arlanda och/eller Uppsala, och i förlängningen en anslutning (genom en nybyggd finsk kustbana till Sankt Petersburg).
Se även redigera
Källor redigera
- ^ Andersson, Jan (1999). Postvägen över Åland. Sevärt. Mariehamn: Ålands landskapsstyrelse. Libris 7982341. ISBN 951-8946-65-5
- ^ Mattsson-Eklund, B: Alla tiders Åland. Från istid till EU-inträde, Ålands landskapsstyrelse 2000, s. 182
- ^ Museiverket. Byggda kulturmiljöer av riksintresse RKY:Suuri postitie
- ^ [a b] Matz, Erling (1996). ”Sveriges viktigaste postväg gick över havet: riskfylld resa mellan Stockholm och Åbo”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991-) 1996:2,: sid. 48-53 : ill.. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822. Läst 23 augusti 2012. Libris 2203288
- ^ ”Postvägen”. Uppslagsverket Finland. Arkiverad från originalet den 3 april 2015. https://web.archive.org/web/20150403212024/http://uppslag.kaapeli.fi/bin/view/Uppslagsverket/Postvaegen. Läst 23 augusti 2012.
- ^ Westerlund, L: Egentliga Finland som förbindelseregion. Samfärdseln och kommunikationsinrättningarna i landskapet under autonomins tid, Skärgård 1-2/2000
- ^ Uppslagsverket Finland: Postvägen
- ^ http://www.getunderground.fi/web/page.aspx?refid=187&fbclid=IwAR0EiRx6RpNys6bMtSjBcN7SIAoFdmiHLK_HIKvD3mmCp9a0ulPlH_X974I
Litteratur redigera
- Kuvaja, C: Postvägen över Åland och dess betydelse 1809–1914, Bottnisk kontakt XVI, Korpo 2012, s. 91–98