Possessionat var på svenska språket en benämning på ägare av större egendomar i Sverige och Finland.[1] Possessionat var dels en kategori i Sveriges befolkningsstatistik, dels en social titel.[2]

Gravkors från 1869 med ordet possessionat vid Sunds kyrka, Åland.

Tabellkommissionen införde ”possessionat” som statistisk term i 1802 års statistiska frågeformulär.[2] Senare under 1800-talet blev possessionat en social titel för innehavare av större lantegendomar.[2] Från Finland finns en uppgift om att possessionat var en social titel vikt för ofrälse ståndspersoner som ägde gods, till skillnad från adliga godsägare, som benämndes godsägare (förutom adelstiteln).[3] På 1900-talet uppfattades ordet som ålderdomligt eller skämtsamt.[1]

”Possessionat” har även betecknat innehavare av fastighet i stor stad eller järnbruksägare.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Svenska Akademiens ordbok: possessionat (tryckår 1954)
  2. ^ [a b c] Carl Mikael Carlsson: Det märkvärdiga mellantinget: Jordbrukares sociala status i omvandling 1780−1900. Doktorsavhandling vid Stockholms universitet 2016. Citerad sida:107. [1]
  3. ^ Henrika Tandefelt och Maria Vainio-Kurtakko. ”Ett storgods som historisk och modern konstruktion”. Sidorna 251–286 i Historisk Tidskrift för Finland 2013:2. [2].