Porr, horor och feminister är en bok av Petra Östergren, utgiven på Natur & Kultur år 2006 (boken har senare givits ut i pocketupplaga). Boken bygger på intervjuer med svenska sexarbetare och behandlar den svenska debatten om pornografi och prostitution.

Porr, horor och feminister
FörfattarePetra Östergren
OriginalspråkSvenska
LandSverige Sverige
ÄmnePornografi
Prostitution
Förlag för förstautgåvanNatur & Kultur
Utgivningsår2006

Östergren argumenterar för att debatten om porr och prostitution måste nyanseras. Hon menar att det finns olika typer av prostituerade; alla är exempelvis inte missbrukare och det finns även manliga prostituerade. Hon har i sin bok intervjuat sexsäljare som inte har en starkt utsatt situation.[1] Dessa berättar om positiva aspekter av sitt sexsäljande, men vittnar samtidigt om samhällets fördomar om deras försörjningssätt. Många av de intervjuade sexsäljarna menar att detta till stor del bottnar i den feministiska debatten i Sverige.

Östergren förespråkar en alternativ sexpositiv feminism som tar ställning för sexarbetarnas rättigheter.[1]

Kritik och debatt redigera

Boken ledde till en debatt omkring bokens inriktning och slutsatser. Debattörer som Ann Heberlein (i Sydsvenskan[2]) och Kristina Lindquist (i Amnesty Press) kritiserade boken för att utgå från ett skevt urval, där "De 'lyckliga horornas' berättelser" inte är representativa för sexarbetarna i stort. Lindquist ifrågasatte berättelsernas betydelse, i ljuset av de flesta i branschen (enligt många) inte mår bra av sin situation. Hon saknade hos Östergren också en vilja till att agera för politisk förändringar av samhället.[3] Kajsa Ekis Ekman kritiserade i Dagens Nyheter Östergrens fokus på frivillighet och vad "dom" tycker som en ursäkt för bristande ideologi.[4]

Bland de mer positiva rösterna fanns Dilsa Demirbag-Sten, som i Expressen skrev att Östergren via boken avslöjade stor okunskap bland politiker och samhällsdebattörer. Demirbag-Sten uppskattade Östergrens förutsättningslösa undersökningar och utmaningar av vanliga fördomar.[5] Ann Charlott Altstadt gick i Aftonbladet längre och menade att Östergren med sin bok ifrågasatt den nya svenska statsreligionen, där Alstadt ansåg att radikalfeminismen automatiskt hade tolkningsföreträde i frågor omkring jämlikhet mellan könen. Även hon såg dock förenklingar i Östergrens argumentering, med en utopisk syn på sex där radikalfeminismen har en utopisk syn på kärlek.[6]

Referenser redigera

Externa länkar redigera