Polynia (från ryskans полынья, polynja), eller polynya, är en vak i havsis, som förblir öppen på vintern tack vare starka havsströmmar.[1]
| Polynia |
|---|
 Narval i en polynia vid Baffinbukten.
|
Under de senaste årtiondena har flera tillfälliga polynior varat ett antal vintrar. Till exempel Weddells polynia som varade 1974–1976.[2]
Den största permanenta polynian är Pikialasorsuaq, grönländska som brukar översättas “Nordliga polynian”, engelska North Water Polynya (NOW).[3] Den ligger mellan Grönland och Kanada i norra Baffinbukten. Den har en yta av ungefär 85 000 km2[4] och är en fristad för narval, vitval, valross och grönlandsval.
Polynian bildas på huvudsakligen två sätt:[5]
- Vid en kust eller i lä av en ö, där vind eller strömmar för bort nybildad is.
- Genom att varmt vatten förs upp till ytan.
Referenser redigera
- ^ W.J. Stringer och J.E. Groves (1991 =sid=164-171). ”Extent of Polynyas in the Bering and Chukchi Seas” (på engelska). Arctic (Geophysical Institute, University of Alaska Fairbanks) 44. http://pubs.aina.ucalgary.ca/arctic/Arctic44-S-164.pdf. Läst 2 april 2017.
- ^ ”Weddell Polynya” (på engelska). NASA. 1999. http://www.atmosp.physics.utoronto.ca/ANTARCTIC/weddell_polynya.html. Läst 2 april 2017.
- ^ ”Inuit led Pikialasorsuaq Commission to Study the Important Northwater Polyna” (på engelska). Arkiverad från originalet den 10 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170510111400/http://inuit.org/our-work/projects/2016-the-pikialasorsuaq-commission/. Läst 2 april 2017.
- ^ M Dunbar (1969). ”The geographical position of the North Water” (på engelska). Arctic 22: sid. 438–441. doi:.
- ^ ”Polynia”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/polynia. Läst 2 april 2017.