Planta

växtdel som befinner sig i begynnelseskedet av sin ut­veckling
För den schweiziska adelsätten, se von Planta.

Planta syftar vanligtvis på en individuell växt som planterats,[1] ofta en perenn. För att räknas som planta bör växten ha skjutit ett skott över jordytan, men vara långtifrån[1] fullvuxen.

Ej färdigväxta krukväxter är plantor.

Även mossor och större alger kan ibland omnämnas som plantor.[2]

Etymologi, andra betydelserRedigera

Ordet planta kommer från latinets planta med samma betydelse; ordet kan där även syfta på 'ympkvist'. Ordet är en avledningen till verbet plantare ('odla'), vilket i sin tur är besläktat med planus ('jämn'; se plan). Ordet har funnits i svenska språket sedan fornsvensk tid.[3]

I överförd betydelse kan även unga och utvecklingsbara personer benämnas "plantor".[3] Planta är även en äldre synonym till verbet plantera.[4]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera