Arizonaspett

amerikansk fågelart
(Omdirigerad från Picoides arizonae)

Arizonaspett[2] (Leuconotopicus arizonae) är en fågel i familjen hackspettar inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]

Arizonaspett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
SläkteLeuconotopicus
ArtArizonaspett
L. arizonae
Vetenskapligt namn
§ Leuconotopicus arizonae
Auktor(Hargitt, 1886)
Utbredning
Utbredning
Synonymer
  • Picoides arizonae
  • Dryobates arizonae
Hona
Hona

Utseende och läte redigera

Arizonaspetten är en 18–20 cm lång hackspett, lik hårspetten men mindre och med kortare stjärt. Fjäderdräkten är karakteristisk, med helbrun ovansida, stor vit fläck på kinden samt streckad och bandad undersida. Hanen har en röd fläck i nacken.[4]

 
Hona.

Nära släktingen vulkanspetten, tidigare behandlad som en underart, är mycket lik, men denna är brunvitbandad på ryggen, storfläckig snarare än streckad undertill, roströd på mellersta stjärtpennorna och något mer långnäbbad.[5]

Lätet är likt hårspetten, ett vasst "keech", men ljusare, längre och gnissligare. Vidare hörs en fallande serie med raspiga toner, "keechrchrchrchr", och långa trumvirvlar.[4]

Utbredning och systematik redigera

Arizonaspett delas in i två underarter med följande utbredning:[6]

  • arizonae – förekommer från sydöstra Arizona till nordvästra Mexiko (norra Sinaloa och angränsande Durango)
  • fraterculus – förekommer i västra Mexiko (södra Sinaloa och angränsande Durango till Michoacán)

Släktestillhörighet redigera

Arten placerades tidigare i släktet Picoides, men DNA-studier[7] visar att den inte alls är närbesläktad med typarten i Picoides, tretåig hackspett. Istället hör den till en grupp övervägande amerikanska hackspettar som även inkluderar släktet Veniliornis. Den förs därför nu till ett annat släkte, antingen tillsammans med närmaste släktingarna hårspett, vithuvad hackspett, vulkanspett, tallspett och rökbrun hackspett till Leuconotopicus[3] eller så inkluderas de tillsammans med Veniliornis-arterna i Dryobates.[6]

Levnadssätt redigera

Fågeln hittas i bergsbelägna skogar med tall och ek. Födan består av insekter, framför allt skalbaggslarver, men även frukt och ekollon. Den ses födosöka mestadels på tall. Fågeln häckar från april till slutet av juni.[5]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 200 000 vuxna individer.[8]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Leuconotopicus arizonae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.3). doi : 10.14344/IOC.ML.6.3.
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 271. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ [a b] del Hoyo, J., Collar, N. & Christie, D.A. (2020). Arizona Woodpecker (Leuconotopicus arizonae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467491 28 mars 2020).
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  7. ^ Fuchs, J., and J.-M. Pons (2015), A new classification of the Pied Woodpeckers assemblage (Dendropicini, Picidae) based on a comprehensive multi-locus phylogeny, Mol. Phylogenet. Evol. 88, 28-37.
  8. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar redigera