Öppna huvudmenyn

Pia Inger Kristina Green,[1] född Inger Kristina[2] Lekselius[3] 28 januari 1947 i Järvsö,[2] är en svensk skådespelare.[4]

Pia Green
FöddInger Kristina Lekselius
28 januari 1947 (72 år)
Järvsö, Hälsingland (Gävleborgs län)
MakeLars Green
(1970–1977)
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Green växte från tio års ålder upp i Göteborg. Efter studenten och ett kort mellanspel 1966 som statist i Italien började hon 1967–1968 arbeta vid Atelierteatern i Göteborg. Efter att ha arbetat som modell i Paris 1970 och Milano 1972 började hon studera dramatik vid Göteborgs universitet. Planen var först att bli regissör och hon verkade under studietiden som regiassistent vid Göteborgs Stadsteater. Planerna övergavs emellertid och 1976 sökte hon till Scenskolan i Göteborg. Efter examen 1979 engagerades hon vid VI-teatern i Järfälla, vars verksamhet inriktade sig mot ungdomar. 1980–1983 var hon verksam vid TV-teatern, där hon bland annat gjorde roller som Karin Månsdotter i Liten Karin (1981), Farmor som ung i tv-serien Farmor och vår Herre (1983) och Kvinnan i Mannen utan själ (1983).[4]

År 1983 fick hon sitt genombrott på film i Lasse Hallströms Två killar och en tjej. Green blev hyllad för rollen och många kritiker ansåg att hon var filmens stora behållning. Därefter blev Green frilansande skådespelare. 1991–93 gjorde hon 350 föreställningar av Cecilia Torudds pjäs Kunde prästänkan så kan väl du.... Från TV är hon också känd för serie-roller som sjökapten i Rederiet (1993–1994) och apotekare i Vita lögner (1997–2003).[4]

Hon var 1970–1977 gift med skådespelaren Lars Green.[3][1]

Filmografi i urvalRedigera

TeaterRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM (Riksarkivet, 2011): Green, Pia Inger Kristina
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, CD-ROM (Sveriges Släktforskarförbund, 2002): Green, Inger Kristina
  3. ^ [a b] Vem är hon. Norstedts. 1988. sid. 167. ISBN 91-1-863422-2 
  4. ^ [a b c] ”Pia Green”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=83282&iv=OVERVIEW. Läst 31 mars 2014. 
  5. ^ Pia Huss (14 oktober 1995). ”Patetiskt skrattspektakel: 'Min mamma Herr Albin' når knappt över vattenytan”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/patetiskt-skrattspektakel-min-mamma-herr-albin-nar-knappt-over-vattenytan/. Läst 27 mars 2016. 
  6. ^ Björn Ljungström (14 mars 1997). ”Vinterkärlek”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/pa-stan/vinterkarlek/. Läst 3 december 2017. 
  7. ^ [a b] Monica Frime (27 januari 2003). ”Snart ska Pia Green göra "Bussresan"”. Folkbladet.se. http://www.folkbladet.se/nyheter/snart-ska-pia-green-gora-bussresan-2726054.aspx. 
  8. ^ Linda Hjertén (6 juni 2002). ”Ulf Larsson gör stjärnspäckad busskomedi”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article10283192.ab. Läst 13 juni 2015. 
  9. ^ Sven Malm (24 september 2007). ”Tröttsamt mycket skrik och spring”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/trottsamt-mycket-skrik-och-spring. Läst 28 juni 2015. 
  10. ^ Idéer Med Mera Sverige AB (16 juni 2011). ”Sommarteater i Enköping”. Pressmeddelande. Läst 11 november 2018.

Externa länkarRedigera