Punaflamingo[2] (Phoenicoparrus jamesi) är en sydamerikansk fågelart i familjen flamingor som lever i Anderna.[3]
| Punaflamingo Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Flamingofåglar Phoenicopteriformes |
| Familj | Flamingor Phoenicopteridae |
| Släkte | Phoenicoparrus |
| Art | Punaflamingo P. jamesi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phoenicoparrus jamesi | |
| Auktor | P. L. Sclater, 1886 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Phoenicopterus jamesi | |
Utseende redigera
Punaflamingon är en liten flamingo som mäter cirka 90 cm på höjden.[4] Den har en lång hals och långa smala ben, som alla flamingor. Den har ljust rosa fjäderdräkt med karminröda streck runt nacken och på ryggen. På nära håll kan man se en lite svart på vingarna, det är vingpennorna. Den har klarröd orbitalring, dess ben är tegelröda och den har klargul näbb med svart spets. Ungfåglarna är gråaktiga.
Punaflamingo liknar de andra sydamerikanska flamingorna, men chileflamingo (Phoenicopterus chilensis) har klarare rosa fjäderdräkt och längre näbb som är ljusare gul, och andinsk flamingo (Phoenicoparrus andinus) är större med mer svart på vingarna och på näbben, och har gula ben.
Halsen består av 19 halskotor som möjliggör rotation av huvudet och en mycket rörlig hals.[5] Foten har tre framåtriktade tår med simhud emellan, men bakre tå (hallux) saknas.[5]
Utbredning redigera
Den sydamerikansk fågelarten förekommer i Anderna och mer specifikt i nordvästra Argentina, västra Bolivia, södra Peru och Chile.
Ekologi redigera
Flamingon är en vadande fågel som lever i grunt, salt eller bräckt vatten.
Föda redigera
Flamingor matar sina ungar med så kallad krävmjölk vilket är ett sekret i matstrupen som de stöter upp från krävan. De vuxna flamingornas föda består av små vattenorganismer som kiselalger och andra mikroskopiska alger[6] som de filtrerar ur vattnet med hjälp av sin näbb. Näbben hos flamingoer är speciellt anpassad för födosök efter små vattenorganismer och den fungerar ungefär som en sil. Med hjälp av den köttiga tungan pumpar flamingon vatten genom näbben. Både den övre och nedre näbbhalvan har en krans av kamliknande plattor, så kallade lameller, i vilka födopartiklar fastnar.
Punaflamingon har 21 lameller per cm, vilket är mer dubbelt så många som hos andra flamingoer.[7] Den kan därför fånga upp och livnära sig på jämförelsevis små vattenorganismer.[8]
Sjöarna som flamingon normalt får sin föda från består av sötvatten[9] men om saltvatten påträffas har de speciella körtlar i näsborrarna genom vilka överflödigt salt kan utsöndras.[5]
Om flamingon inte får upp mikroskopiska alger i vattnet kan den ta hjälp av sina fötter. Genom att sparka med dem kan de röra upp botten och vattnet nära botten så att algerna flyter uppåt och få fram födan.[5]
Namn redigera
Dess vetenskapliga namn är uppkallad efter Harry Berkeley James.[10] Puna är en naturtyp med bergsslätter och ödemarker i de centrala delarna av Anderna i Sydamerika.
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, James's flamingo, 25 december 2013.
Noter redigera
- ^ Birdlife International 2012 Phoenicoparrus jamesi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Punaflamingo Arkiverad 15 oktober 2010 hämtat från the Wayback Machine. på ARKive
- ^ [a b c d] ”Seaworld”. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141018101004/http://seaworld.org/en/animal-info/animal-infobooks/flamingos/. Läst 18 oktober 2014.
- ^ Mascitti, V. and Kravetz, F.O., "Bill Morphology of South American Flamingos". The Condor. 104(1), 73.
- ^ Jenkin, P.M. "The Filter-Feeding and Food of Flamingoes (Phoenicopterus)". Philosophical Transactions of the Royal Society of London. 240(674), 401-493.
- ^ Conway, William G. "CARE OF JAMES'S FLAMINGO Phoenicoparrus jamesi Sclater AND THE ANDEAN FLAMINGO Phoenicoparrus andinus R. A. Philippi IN CAPTIVITY". International Zoo Yearbook. 5(1), 162-164
- ^ birdingaltoandino.com Arkiverad 27 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör punaflamingo.
Wikispecies har information om punaflamingo.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
