Mindre flamingo[2] (Phoeniconaias minor) är en fågel som tillhör familjen flamingor.[3]

Mindre flamingo
Status i världen: Nära hotad[1]
Mindre flamingo i Lake Nakuru National Park i Kenya
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningFlamingofåglar
Phoenicopteriformes
FamiljFlamingor
Phoenicopteridae
SläktePhoeniconaias
ArtMindre flamingo
P. minor
Vetenskapligt namn
§ Phoeniconaias minor
AuktorGeoffroy Saint-Hilaire, 1798
Utbredning
Synonymer
Phoenicopterus minor
Ägg av mindre flamingo.

Utseende redigera

Mindre flamingo är avsevärt mindre än större flamingo, med en kroppslängd på endast 80–90 centimeter jämfört med den störres 125–145 centimeter och ett vingspann på 90–100 centimeter (större: 140–170 centimeter).[4] Dess fjäderdräkt är skär med röda strimmor på skuldrorna och ryggen.[4] Benen är helröda och näbben mättat mörkröd med svart spets.[4]

Utbredning redigera

Mindre flamingo förekommer lokalt från Öst- och Centralafrika, via Madagaskar till nordvästra Indien.[3] Ett av dess starkaste fästen är i saltsjöar i Östafrikanska gravsänkesystemet.

Förekomst i Europa redigera

Fågeln har påträffats i Europa, men de flesta fynd brukar betraktas härröra från individer som rymt från fågelparker. Flera av fynden i Frankrike och Spanien kan dock avse vilda fåglar. 1994 försökte ett par häcka i franska Camargue och ytterligare försök har noterats efter det.[4]

Systematik redigera

Arten placeras oftast som ensam art i släktet Phoeniconaias,[3][5][6][1] men vissa inkluderar den i Phoenicopterus.[4] Möjligen kan den senare hållningen visa sig vara korrekt. DNA-studier visar nämligen att alla arter i familjen har en gemensam förfader för bara fyra till sex miljoner år sedan, varför författarna till studien rekommenderar att alla arter placeras i ett och samma släkte Phoenicopterus.[7]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde med en relativt stor världspopulation, men den tros minska relativt kraftigt i antal totalt sett till följd av habitatförstörelse och störningar från människan. IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.[1] I Västafrika uppskattas populationen till 15.000-25-000 individer, 1,5-2,5 miljoner i Östafrika, 55.000-65.000 i södra Afrika och på Madagaskar samt 650.000 i Sydasien.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Phoeniconaias minor Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 25 mars 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Torres, C.R., L.M. Ogawa, M.A.F. Gillingham, B. Ferrari, and M. van Tuinen (2014), A multi-locus inference of the evolutionary diversification of extant flamingos (Phoenicopteridae), BMC Evol. Biol. 14:36.

Externa länkar redigera