Svenska farmakopén, i tidigare latinska utgåvor Pharmacopœa suecica, var den svenska farmakopén, en officiell samling av föreskrifter om framställning av läkemedel.[1] I olika utgåvor gällde den från 1775 till 1965, då den ersattes av Nordiska farmakopén, som i sin tur har ersatts av Europeiska farmakopén.[2]

Före 1775 utnyttjades i Sverige Pharmacopæa holmiensis, som utkom 1686.

Pharmacopœa suecica utkom 1775 i sin första upplaga, och var fram till 7:e upplagan skriven på latin. De 8:e-11:e upplagorna var på svenska. Farmakopén utgavs i Sverige av Sundhetskollegium, senare Medicinalstyrelsen, och fastställdes av Kunglig Majestät. Från och med den svenskspråkiga Ed. VIII ingick också bestämmelser om kvalitetskontroll av läkemedel.[1]

Upplagor redigera

På latin redigera

  • Editio Prima (Ed. I) 1775
  • Editio Secunda (Ed. II) 1779
  • Editio Tertia (Ed. III) 1784
  • Editio Quarta (Ed. IV) 1790
  • Editio Quinta (Ed. V) 1817, omtryckt 1826
  • Editio Sexta (Ed. VI) 1845
  • Editio Septima (Ed. VII) 1869, omtryckt fyra gånger, det sista omtrycket 1888

På svenska redigera

• Den svenska farmakopeen, Ed. VII. Stockholm: Oscar L. Lamm. 1871.[3]

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ [a b] Farmakopé i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
  2. ^ Sveriges farmakopéer, PerBos farmacihistoriska sidor, läst 2012-12-29
  3. ^ Strömberg, C.K. (1871). Den svenska farmakopeen. sid. 1-4. Läst 31 mars 2019 

Externa länkar redigera