Sotskarv[2] (Phalacrocorax sulcirostris) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3] Fågeln är vida spridd i Australasien och in i Indonesien.[3]

Sotskarv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläktePhalacrocorax
ArtSotskarv
P. sulcirostris
Vetenskapligt namn
§ Phalacrocorax sulcirostris
Auktor(Brandt, 1837)

Utseende och läte redigera

Sotskarven är en rätt långstjärtad och liten (55–65 cm) och slank skarv utan tofs och med en rätt tunt näbb. Fjäderdräkten är helsvart, under häckningtid med grön eller rödaktig glans. Under parningstiden syns små vita tråddun på kinderna och halsen. Den skiljs från den mycket större storskarven samt de mindre arterna svartvit skarv och småskarv på blygrå näbb och rödgrå ansiktshud. Fåglar i vinterdräkt och ungfåglar har en liknande fjäderdräkt men är mer brunsvarta. Från hanarna hörs vid häckningskolonin hesa skällande ljud och "ak-he".[4][5]

Utbredning och systematik redigera

Sotskarven förekommer från Java i Indonesien österut till Nya Guinea, Australien (inklusive Tasmanien), Nya Zeeland (mest på Nordön) och Nya Kaledonien. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

DNA-studier visar att sotskarven är systerart till nordvästligare arten indisk skarv (Phalacrocorax fuscicollis).[6] Tillsammans är de närmast släkt med de större australiska skarvarna australisk skarv (P. varius) och svartmaskad skarv (P. fuscenscens).[7]

Skarvarnas släktskap redigera

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[8] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt redigera

Sotskarven hittas mest i och i närheten av sötvatten, men även vid flodmynningar och ibland vid kusttrakter. Den är ytterst sällskaplig och fiskar ofta i flock. Liksom de flesta skarvar häckar den i kolonier, med varierande häckningtid efter geografi.[4]

Status och hot redigera

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]

Bilder redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Phalacrocorax sulcirostris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
  5. ^ Orta, J., Christie, D.A., Jutglar, F. & Kirwan, G.M. (2020). Little Black Cormorant (Phalacrocorax sulcirostris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52628 16 februari 2020).
  6. ^ Martyn Kennedy, Sampath S. Seneviratne, Nicolas J. Rawlence, Shakila Ratnayake, Hamish G. Spencer (2018) The phylogenetic placement of the enigmatic Indian Cormorant, Phalacrocorax fuscicollis (Phalacrocoracidae). Abstract Molecular Phylogenetics and Evolution.
  7. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
  8. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning

Externa länkar redigera