Petter Hahn

Petter Hahn, född 1650 i Småland, död den 12 december 1718 (på flykt till den svenska riksdelen undan ryssarna), var en finländsk universitetslärare.

Hahn blev student i Åbo 1672, utnämndes 1675 till biblioteksamanuens och promoverades 1679 till filosofie magister. År 1681 förordnades han till extra ordinarie professor vid filosofiska fakulteten, med skyldighet att föreläsa i fysik, och blev 1683 ordinarie professor i nämnda vetenskap samt 1690 därjämte universitetsbibliotekarie. Som naturforskare äger Hahn en viss betydelse i Finlands andliga utveckling. Han bidrog med sina 125 akademiska avhandlingar i högst väsentlig grad till att i Finland införa den nya tidens sätt att betrakta naturen och att ur det allmänna medvetandet undantränga de dittills nära nog allena härskande skolastiska begreppen. I flera av sina skrifter, vilka behandlar såväl rent fysikaliska som zoologiska, botaniska och fysiologiska ämnen, ställde han sig i många stycken på den nya naturforskningens ståndpunkt. Därjämte framträder i dem de nya, från Cartesius härrörande filosofiska tankarna, vilka några år före Hahn hade väckt stort motstånd hos de ledande männen vid Åbo akademi, men nu, instuckna i naturvetenskapliga avhandlingar, inte uppmärksammades av den kyrkliga intoleransen.

Företrädare: Anders Wanochius	Rektor för Kungliga akademien i Åbo 1690–1691	Efterträdare: Jakob Flachsenius
Företrädare: Matthias Swederus	Rektor för Kungliga akademien i Åbo 1705–1706	Efterträdare: Simon Hahn

Källor

• Hahn, Petter i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)