Öppna huvudmenyn

Peter Oskarson

(Omdirigerad från Peter Oskarsson)

Peter Otto Henning Oskarson, född 13 juni 1951 i Stockholm, är en svensk teaterregissör, skådespelare och tidigare teaterchef.

Innehåll

BiografiRedigera

Oskarson bedrev teaterstudier för Dag Westberg och fick sin skådespelarutbildning på Statens scenskola i Stockholm 1971-73. Därefter följde registudier för Rudolf Penka, Wolfgang Heinz och Giorgio Strehler.

Oskarson var konstnärlig ledare för Teater 7 1965-1969, Skånska Teatern 1973-1982, Folkteatern i Gävleborg 1982-1990 och 1997-2006, Orionteatern 1993-2000 samt Stiftelsen Helsingegården 1990-2004. Arbetet på Skånska Teatern i Landskrona med fortsättning i Gävle och på Hälsinglands Träteater gjorde honom till ett känt och uppmärksammat regissörsnamn både inom och utanför Sverige. Genom sin starkt visuella, engagerade folkteaterform skapade han i samverkan med många sedermera namnkunniga svenska skådespelare som Rolf Lassgård, Peter Haber och Pernilla August en egen riktning inom teatern. Sitt stora genombrott som regissör fick han med den prisbelönta uppsättningen av Bertolt Brechts drama Galileis liv, här med titeln Jorden rör sig! Historien om Galileis liv (1980) och med Sven Wollter som Galileo Galilei på den nystartade, experimentella Angereds teater.[1] Storprojekt som heldagsprogrammen På jorden knappt leva vi få med tre pjäser av Rudolf Värnlund i Landskrona 1982 och Den stora vreden i nedlagda Valsverket i Iggesunds Bruk 1988 väckte sedan mycket uppmärksamhet. I Hälsingland fördjupade han under flera år teaterarbetet med kollektivt forskningsarbete i teaterns form och innehåll. Influenser till uppsättningarna hämtades bland annat från kinesisk och indisk teatertradition.[2][3]

Manifest-striden vid Göteborgs stadsteaterRedigera

I samband med Brecht-uppsättningen på Angereds teater skapade han 1980 tillsammans med teatervetaren Tomas Forser och regissören Ragnar Lyth det då uppmärksammade "Manifestet" om hur Göteborgs stadsteater skulle förvandlas till en "konstnärlig teater" och att teaterchefen Mats Johansson skulle delegera den konstnärliga ledningen till trojkan under tre år. Teatern skulle utvecklas till en nytänkande, konstnärlig, samhällsnära och folkbildningsorienterad form av teater, som skulle kombinera den progressiva fria teatergruppens engagemang med institutionsteaterns stabila organisation och resurser.

"Manifestet", som var en arbetsskrift för internt bruk, ledde till en omfattande strid och läckte ut och publicerades i massmedia. Detta resulterade i en hetsig debatt och stämning av tidningarna inför domstol för brott mot upphovsrätt. Saken gick ända upp till Högsta Domstolen, där Oskarson 1985 fick rätt och Karl Beijbom och Göteborgs-Postens ansvarige utgivare Lars Hjörne dömdes till vardera 20 dagsböter för brott mot upphovsrätten, samt ett skadestånd på 2001 kronor där 2000 kronor var ersättning för artikeln och 1 krona var ersättning för det lidande Oskarson fått utstå.[4][5] Det hela ledde till att Mats Johansson fick avgå som chef och två år senare blev Oskarson chef för den nystartade Folkteatern i Gävleborg som byggdes upp enligt liknande idéer.[6]

2009 regisserade han operan Livläkarens besökDet Kongelige Teater i Köpenhamn med bland andra Johan Reuter, Elisabeth Jansson och Gitta-Maria Sjöberg. Under 2010 inledde han även projektet "Heliga dårar" med produktionen Den helige gycklaren Franciskus av Dario Fo. 2015 regisserade han den stora satsningen på Goethes Faust i Gasklockorna i Gävle med bland annat musikern Moto Boy.

Kontrovers om Oskarssons anställningsvillkorRedigera

2004 uppmärksammade Svenska Dagbladet att Folkteatern i Gävleborg fick högre subvention per biljett än Dramaten och att Oskarsons anställningsvillkor på Folkteatern i Gävleborg innebar att han förutom grundlön fick särskilt betalt när han regisserade eller medverkade på scen. SvD uppmärksammade också att Folkteatern i Gävleborg under en månad anställt Oskarsons då 18-årige son som regiassistent och försett Oskarson med en övernattningslägenhet i Gävle, åtta veckors semester samt guldkort på SJ. Ersättningen för regiuppdrag från teatern utbetalades inte som lön utan gick till ett bolag som Oskarson ägde.[7] Oskarson ansåg att tidningens reportage innehöll flera felaktigheter och anmälde tidningen till Pressens opinionsnämnd, som friade tidningen.[8] Uppmärksamheten ledde till att Skatteverket inledde en revision av Oskarsons anställningsvillkor, vilket i sin tur ledde till att han dömdes att betala 780 000 kronor i tillkommande skatt.[9] Folkteaterns styrelse gav under processen Oskarson sitt fulla stöd och hänvisade till att hans avtal godkänts av Landstinget i Gävleborg och dess revisorer.[10] Oskarsson avgick som teaterchef för Folkteatern 2006 i samband med domen,[11] men har återkommit som frilansande regissör.

FamiljRedigera

Peter Oskarson har varit gift med Gunilla Kindstrand och tillsammans har de fem barn.[12]

UtmärkelserRedigera

Oskarson har bland annat tilldelats Alf Sjöberg-priset, Svenska Akademiens teaterpris 1989, Olof Högberg-plaketten 1990, Expressens teaterpris och Svenska Dagbladets Thaliapris 1990, Gävle kommuns kulturpris 1990, Landstinget Gävleborgs kulturpris 1990, Kvällspostens Thaliapris 1994, Ljusdalspostens kulturpris 1996, Ljusdals kommuns kulturstipendium 1997, Hembygdsförbundets Kulturhammare 2000, Sture Linnér-priset 2002, Gefle Dagblads kulturpris 2004, Einar Hansens kulturstipendium 2009.

RegiRedigera

SkådespelaruppgifterRedigera

  • 1964 – Valentin i Mary Poppins, Radioteatern
  • 1964 – Mästerdetektiven Blomkvist, Malmö stadsteater
  • 1966 – Pojken i I väntan på Godot, Malmö stadsteater
  • 1967 – Piccolon i Vita hästen, Malmö stadsteater
  • 1967 – Lex Luthor i Sock! Bang! Svisch! Smack! Vrooom!, Teater 7 Malmö
  • 1969 – Sonen i En episod under boxarupproret i Kina, TV-teatern
  • 1969 – Lucius i Julius Caesar, Malmö stadsteater
  • 1971 – Maceath i Tolvskillingsoperan, Sommarteatern
  • 1973 – Smirnov i Björnen av Tjechov, Skånska Teatern
  • 1974 – Sångaren i Läkare mot sin vilja, Skånska Teatern
  • 1975 – Brodern m.fl. i Den kaukasiska kritcirkeln, Skånska Teatern
  • 1976 – Kurt i Täppan av Frans X. Kroetz, Skånska Teatern
  • 1993 – Mannen i Dibbuk, Orionteatern
  • 2001 – Körledaren i Orestien, Gasklockorna Gävle
  • 2003 – Trollkarlen i Den underbare trollkarlen från Oz, Gasklockorna Gävle
  • 2004 – Arnolphe i Äktenskapsskolan, Hälsinglands Träteater
  • 2005 – Galileo Galilei i Allt rör sig, Gasklockorna Gävle
  • 2006 – Ivan i Bröderna Karamasov, Gasklockorna Gävle
  • 2007 – Kejsaren/Berättaren i Färden till Västern, Månteatern Lund
  • 2008 – Mannen i Gå genom ett berg av Niklas Rådström, Teater Brunnsgatan fyra Stockholm
  • 2009 – Reverdil i Livläkarens besök, Det Kongelige Teater Köpenhamn
  • 2010 – Den helige gycklaren Franciskus, Katarina Kultur, Stockholm
  • 2012 – Bogdan Strindberg i Ett Drömspel, Barnens underjordiska scen Stockholm

Dramatik/ÖversättningarRedigera

  • 1979 – En midsommarnattsdröm, Shakespeare. Översättning tillsammans med Jan Mark.
  • 1980 – Don Quijote, Cervantes/Bulgakov. Översättning tillsammans med Jan Mark/Göransson.
  • 1981 – Historien om den övergivna dockan. Översättning tillsammans med Jan Mark.
  • 1987 – Drottningens juvelsmycke, dramatisering
  • 1990 – Amledo, Shakespeare. Översättning tillsammans med Jan Mark.
  • 2000 – Den underbare trollkarlen från Oz, dramatisering.
  • 2005 – Livet och elektromagnetismen.
  • 2006 – Bröderna Karamasov. Översättning tillsammans med Jan Mark.
  • 2007 – Färden till Västern. Översättning tillsammans med Jan Mark.

TV/FilmRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ "Ny svensk teaterhistoria, band 3: 1900-talets teater", s. 473-479, Gidlunds förlag, 2007
  2. ^ Dagens Nyheter 1 mars 2006, "Farlig isolering"
  3. ^ Teatertidningen nr 78, "Pekingoperan en skatt", intervju med Peter Oskarson
  4. ^ HD fastställde manifestdomar”. Svenska Dagbladet: s. 7. 24 december 1985. https://www.svd.se/arkiv/1985-12-24/7. Läst 25 december 2017. 
  5. ^ Liv Bernitz. [http://svjt.se/svjt/2000/340 ”Tryckfrihetsförordningen och upphovsrättslagen i kollision Om upphovsrättsliga yttrandefrihetsbegränsningar och offentlighetsprincipens genomslag”]. Svensk Juristtidning. sid. Svensk Juristtidning 2000, sid 340-358. http://svjt.se/svjt/2000/340. Läst 25 december 2017. 
  6. ^ Kjell Samuelsson, Blerim Ademi (Höstterminen 2016). Manifestet - en idés resa över fyra decennier - Kandidatuppsats i offentlig förvalgning. Göteborgs Universitet. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/51388/1/gupea_2077_51388_1.pdf. Läst 24 juli 2018 
  7. ^ Anders Sundin. "Peter Oskarson får betalt fyra gånger", Svenska Dagbladet 16 juli 2004
  8. ^ Ossi Carp. "Långköraren om teaterchefen", Svenska Dagbladet 3 december 2005
  9. ^ Ossi Carp. "Oskarson vill slippa skattesmäll", Svenska Dagbladet 3 december 2005
  10. ^ Curt Bladh. "Exit Folkteatern!", Sundsvalls Tidning 3 december 2005
  11. ^ Josef el Mahdi. "Teaterchef avgår efter skattesmäll", Svenska Dagbladet 2 december 2005
  12. ^ Svensk biografisk handbok 1993

Externa länkarRedigera