Peter Halldorf, född 21 juni 1958, är en svensk författare och tidigare pastor i Pingströrelsen,[3] som (2021) är verksam på Nya Slottet i Bjärka-Säby i Vists socken, söder om Linköping.

Peter Halldorf
Peter Hallford 2019.jpg
Halldorf leder ett bibelstudium.
Född21 juni 1958[1] (63 år)
Norrköpings Östra Eneby församling[1], Sverige
MedborgarskapSverige[2][1]
SysselsättningTeolog, författare
BarnJoel Halldorf (f. 1980)
FöräldrarSamuel Halldorf
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Halldorf är redaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Pilgrim. På Nya Slottet, där Pilgrim har sin redaktion, leder han retreater tillsammans med en kommunitet. Där leder han också ekumeniska uppbyggelsemöten, som samlar många människor från olika kyrkor och samfund. Han är författare till ett stort antal böcker om lärjungaskap, det inre livet och den tidiga kyrkans historia.

Peter Halldorf har studerat ökenfäderna, kyrkofäderna och ortodoxa kyrkornas teologi, samt även helgelserörelsen och radikalpietismen. Inte minst Flodbergskretsens radikalpietistiska mystik har intresserat honom, och han har skrivit en bok om denna vänkrets, Hädanefter blir vägen väglös 1997.

Inflytandet från historiskt rotad, klassisk spiritualitet är grunden för hans undervisning. Biskop emeritus Martin Lönnebo har betytt mycket för honom. De delar samma intresse för östkyrkan.

Halldorf var redaktör för den ekumeniska frikyrkliga tidningen Trots Allt på 1990-talet, och kretsen kring den påverkade hans utveckling. Han är nära vän med Magnus Malm och Ylva Eggehorn från tiden i Nytt Liv/Trots Allt.

Peter Halldorf är en ekumenisk frontgestalt i svensk frikyrklighet, med ett långvarigt och nära samarbete med såväl svenska kyrkan som med den katolska och ortodoxa kyrkan.

Han var sommarpratare 1998.[4]

FamiljRedigera

Peter Halldorf är gift med psykoterapeuten och relationsexperten Christina Halldorf och far till teologen Joel Halldorf. Han är son till pastor Samuel Halldorf.

Priser och utmärkelserRedigera

Bibliografi (i urval)Redigera

  • Radikal tro - utmaning till en ung generation (1984)
  • Erövrande tro : en utmaning till Guds folk (1985, ISBN 91-7336-352-9)
  • Gå ut i strid - kampskrift för lärjungar (1986)
  • Ungt ledarskap (1987)
  • Helighetslängtan - En Lärjungabok För Ungdomar Och Andra Vuxna (1989)
  • Dårarnas längtan - en bok om att leva inifrån i en omöjlig värld (1991)
  • Jungfrumark - en modern pilgrims färd mot sina rötter (1993)
  • Stigfinnare - samtal med andliga vägvisare (1994)
  • Sandens söner - en sorts ökenkrönika (1996)
  • Hädanefter blir vägen väglös (1997)
  • Ande Och Bokstav - Hur Blir Man En Helig Människa (1998)
  • 21 kyrkofäder - historien om hur kristendomen formades (2000)
  • Kyssa spår (2000)
  • Helig rot (2001)
  • En Liten Vägledning Till Bönen (2002)
  • En Liten Vägledning Till Fastan (2002)
  • Samtal - fyra möten på den andliga resan (2002)
  • Drick djupt av Anden - den helige Andes närvaro och gåvor i den kristnes personliga liv (2003)
  • En liten vägledning till Dopet (2004)
  • Du brinnande kärlekslåga - nio betraktelser om den helige Ande (2004)
  • Som brann där en eld - postilla för ett kyrkoår (2004)
  • Ande och bokstav - om religionens smala väg mellan fanatism och förfall (2005)
  • Andens folk - En lärjungavandring genom Apostlagärningarna (2006)
  • Doften av helgon (2008)
  • Heligt år (2011)
  • Med evig kärlek (2012)
  • Trons Vittnen (2013) (tillsammans med Joel Halldorf)
  • Mellan skymning och mörker (2015)
  • Alla himlens fåglar har flytt: Profeten Jeremia i sin egen tid och i vår (2017)
  • Därför sörjer jorden (2019)

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020, omnämnd som: Halldorf, Peter Samuel, läst: 15 januari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Peter Halldorf, Libris, läst 2020-05-02
  4. ^ Ika Johannesson (8 maj 1998). ”Bernadotte debutant i P 1:s "Sommar"”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/bernadotte-debutant-i-p-1-s-sommar/. 
  5. ^ ”Medaljförläningar 6 juni 2015”. Sveriges Kungahus. 16 juni 2015. https://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar6juni2015.5.13f3517114e2fe778811ae.html. Läst 27 oktober 2021. 

Externa länkarRedigera

Vidare läsningRedigera