Peste des petits ruminants
Peste des petits ruminants (PPR) är en virussjukdom som drabbar får, getter och vilda små idisslare (till exempel antiloper och stenbockar). Peste des petits ruminant är franska och översätts till "de små idisslarnas pest".
Sjukdomen orsakas av ett virus i familjen Paramyxoviridae, släktet Morbillivirus, kallat peste-des-petits-ruminants virus (PPRV). Andra närbesläktade virus inom samma släkte inkluderar mässlingsvirus, valpsjukevirus, marina morbillivirus, och det nu utrotade boskapspestviruset.[1][2]. Sjukdomen är smittsam och obotlig samt har i regel hög morbiditet och mortalitet.[3]
Peste des petits ruminants upptäcktes 1942 i Elfenbenskusten och erkändes då som ett eget morbillivirus istället för en muterad variant av boskapspestvirus [2]. Sjukdomen förekommer inte i Sverige.[4]
Den internationella benämningen av sjukdomen är 'peste des petits ruminants',[5] men begreppet 'får- och getpest' används i stället ibland i svenska texter.[6]
Symtom redigera
Sjukdomen inleds med en hög feber på 40-41°C och nedsatt allmäntillstånd, för att sedan gå vidare med ökat ögon- och näsflöde, hosta, lunginflammation, svårigheter att andas, diarré, smärtsamma sår och blåsor i mun- och nässlemhinna, uttorkning, och i vissa fall död[7]. Dödsorsaken är ofta den kraftiga uttorkningen eller den kraftiga nedsättningen av immunförsvaret som viruset orsakar och som öppnar för sekundära infektioner[8]. Peste des petits ruminants är epiteliotropt och lymfotropt, vilket betyder att det infekterar epitelceller och immunförsvarets lymfocyter, något som återspeglas i symtombilden.
PPRV är mycket smittsamt och sprids främst via direktkontakt mellan djur. Viss indirekt smitta kan ske via t.ex. sovplatser eller matskålar, men det rör sig då om ett kort tidsintervall då viruspartikeln inte är stabil i miljön under en längre tid[9].
Galleri redigera
-
Akut fall av PPR: djuret lyssnar på sina egna kroppsljud -
Bakben, fläckade av diarré -
Djuret skjuter rygg (smärtsam avföring) -
Sårig och inflammerad mun -
-
-
Munsårskorpor hos ett djur under återhämtning, dag 8
Utbredning redigera
Peste des petits ruminants upptäcktes för första gången i Elfenbenskusten 1942. Efter det beskrevs sjukdomen i fler länder i Afrika, sedan i Indien på 80-talet, och i mitten på 90-talet även i Mellanöstern och på Arabiska halvön[10]. I dagsläget är PPRV spritt i västra, norra, och östra Afrika, stora delar av Asien samt Arabiska halvön. I Afrika är de södra länderna är ännu fria, södra gränsen är Angola, Demokratiska Republiken av Kongo, och Tanzania[11]. I juni 2018 diagnostiserades PPR för första gången i Europa när får i Bulgarien, nära gränsen till Turkiet som haft sjukdomen sen 2005, testades positiva för antikroppar mot viruset[12]
Utrotning redigera
Efter utrotningen av den nära besläktade boskapspesten lanserades ett nytt program för att kontrollera och utrota även Peste des petits ruminants[13]. Peste des petits ruminants delar många av boskapspestens egenskaper vilket underlättar för att upprepa framgången. Peste des petits ruminants kan endast infektera idisslare, det finns idag inga kända reservoarer eller kroniska bärare, samt att det finns ett effektivt vaccin. Allt detta är mycket viktigt för att kunna lyckas med en utrotning. Får och getter hålls idag främst av utsatta grupper av människor som förlitar sig på sina djur för mat och inkomster, därav ses utrotning av Peste des petits ruminants som ett led i världens fattigdomsbekämpning[13].
Referenser redigera
- ^ ”ScienceDirect”. www.sciencedirect.com. doi:. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0167587711000985?via%3Dihub. Läst 23 april 2019.
- ^ [a b] Bryant, Jennifer; Lawman, Michael J. P.; Taylor, William P.; Gibbs, Paul J. (1979). ”Classification of Peste des Petits Ruminants Virus as the Fourth Member of the Genus Morbillivirus” (på english). Intervirology 11 (5): sid. 268–274. doi:. ISSN 0300-5526. PMID 457363. https://www.karger.com/Article/FullText/149044. Läst 23 april 2019.
- ^ Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap. Peste des petits ruminants - problematik och kontrollmöjligheter (2012) av Anna Borglund
- ^ ”Statens veterinärmedicinska anstalt”. Arkiverad från originalet den 23 april 2019. https://web.archive.org/web/20190423162751/https://www.sva.se/djurhalsa/epizootier/peste-des-petits-ruminants. Läst 26 april 2019.
- ^ ”Jordbruksverket”. Arkiverad från originalet den 21 september 2018. https://web.archive.org/web/20180921235917/http://www.jordbruksverket.se/download/18.26424bf71212ecc74b080002091/1999-102.PDF. Läst 26 april 2019.
- ^ Europeiska unionens officiella tidning
- ^ ”Recognizing peste des petits ruminants - A field manual”. www.fao.org. http://www.fao.org/3/X1703E/X1703E00.htm. Läst 23 april 2019.
- ^ Torsson, Emeli; Berg, Mikael; Misinzo, Gerald; Herbe, Ida; Kgotlele, Tebogo; Päärni, Malin (2017-01-01). ”Seroprevalence and risk factors for peste des petits ruminants and selected differential diagnosis in sheep and goats in Tanzania”. Infection Ecology & Epidemiology 7 (1): sid. 1368336. doi:. PMID 29081918. PMC: PMC5645728. https://doi.org/10.1080/20008686.2017.1368336. Läst 23 april 2019.
- ^ Muhammad Munir, red (2015) (på brittisk engelska). Peste des Petits Ruminants Virus. doi:. https://link.springer.com/book/10.1007/978-3-662-45165-6. Läst 24 april 2019.
- ^ ”ScienceDirect”. www.sciencedirect.com. doi:. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0168170296013123?via%3Dihub. Läst 23 april 2019.
- ^ ”OIE World Animal Health Information System”. www.oie.int. Arkiverad från originalet den 22 april 2019. https://web.archive.org/web/20190422212352/http://www.oie.int/wahis_2/public/wahid.php/Wahidhome/Home. Läst 23 april 2019.
- ^ ”OIE disease notification”. www.oie.int. Arkiverad från originalet den 25 april 2019. https://web.archive.org/web/20190425134845/https://www.oie.int/wahis_2/public/wahid.php/Reviewreport/Review%3Fpage_refer%3DMapFullEventReport%26reportid%3D27029. Läst 24 april 2019.
- ^ [a b] ”Global Strategy for the Control and Eradication of PPR : FAO in Emergencies”. www.fao.org. Arkiverad från originalet den 23 april 2019. https://web.archive.org/web/20190423113124/http://www.fao.org/emergencies/resources/documents/resources-detail/it/c/282777/. Läst 23 april 2019.