Perupelikan
Perupelikan[2] (Pelecanus thagus) är en fågel nära släkt med brun pelikan som förekommer i västra Sydamerika.[3]
| Perupelikan Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Pelikaner Pelecanidae |
| Släkte | Pelecanus |
| Art | Perupelikan P. thagus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pelecanus thagus | |
| Auktor | Molina, 1782 |
| Utbredning | |
 | |
Utseende redigera
Perupelikanen är lik brun pelikan som den tidigare behandlades som underart till, men är betydligt större med en längd på 137 till 152 centimeter och en vingbredd på ungefär 228 centimeter.[4] Den har också proportionellt längre tofsfjädrar samt annorlunda färgad strupsäck, näbb, skapularerna och vingtäckare.[4]
Utbredning och systematik redigera
Perupelikanen från 33.5° S i centrala Chile till Piura i norra Peru. Den förekommer också som besökare i södra Chile och Ecuador.[4] Vid ett tillfälle har den sett i sydöstra Brasilien.[5]
Arten är systerart till brun pelikan (Pelecanus occidentalis).[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Ekologi redigera
Arten häckar i lösa kolonier på klippig kust och öar från september till mars. Den lägger två till tre ägg som ruvas i fyra till fem veckor. Liksom andra pelikaner lever den nästan uteslutande av fisk. Den dyker från låg höjd eller fångar bytet simmande.[7] Undantagsvis kan den ta annan föda, som fågelungar från kejsarskarv, perudykpetrell, ökenmås eller till och med kannibaliserar på andra pelikanungar.[8][9]
Status redigera
Perupelikanen har en stabil populationsutveckling eller till och med ökar i antal. Dock anses den fortfarande återhämta sig efter en dramatisk minskning i samband med El Niño 1998. Detta i kombination med en risk för liknande händelser i framtiden gör att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad (NT). Världspopulationen uppskattas till mellan 100.000 och en miljon individer.[1]
Bilder redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Pelecanus thagus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c] Handbook of the Birds of the World Alive: Peruvian pelican. hämtad 21 maj 2017.
- ^ Patrial, L.W., Souza de Paula Pessoa, A. & Pereira, G.A. (2011) Primeiro registro do pelicano-peruano Pelecanus thagus no Brasil e registro documentado do pelicano-pardo P. occidentalis na costa leste brasileira. Revista Brasileira de Ornitologia 19(4): 539–540.
- ^ Kennedy, M., S.A. Taylor, P. Nádvorník, and H.G. Spencer (2013), The phylogenetic relationships of the extant Pelicans inferred from DNA sequence data, Mol. Phylogenet. Evol. 66, 215-222.
- ^ Jaramillo, A. (2009). ”Humboldt Current seabirding in Chile”. Neotropical Birding 4: sid. 27–39.
- ^ Cursach, J.A.; J.R. Rau; and J. Vilugrón (2016). ”Presence of the Peruvian Pelican Pelicanus thagus in seabird colonies of Chilean Patagonia”. Marine Ornithology 44: sid. 27–30.
- ^ Daigre, M.; P. Arce; and A. Simeone (2012). ”Fledgling Peruvian Pelicans (Pelecanus thagus) attack and consume younger unrelated conspecifics”. Wilson Journal of Ornithology 124: sid. 603–607.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör perupelikan.
Wikispecies har information om Pelecanus thagus.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
