Hjortråttor eller vitfotsråttor (Peromyscus) är ett släkte av gnagare som förekommer i Central- och Nordamerika med omkring 55 arter.

Hjortråttor
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
ÖverfamiljMusliknande gnagare
Myomorpha
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
SläkteHjortråttor
Peromyscus
Vetenskapligt namn
§ Peromyscus
AuktorGloger, 1841
Arter
cirka 55
Hitta fler artiklar om djur med

Kännetecken redigera

Arterna når en kroppslängd mellan 7 och 17 centimeter och därtill kommer en 4 till 21 centimeter lång svans. Vikten varierar mellan 15 gram (främst hos arter i nordliga delar av utbredningsområdet) och 110 gram. Pälsen är på ovansidan oftast guldgul, grå eller brunaktig och undersidan är vit. Dessutom finns arter som är nästan helt vita eller svarta. De stora öronen är oftast täckta av fina hår. Även på svansen finns hår och vid spetsen finns oftast en tofs.[1]

Utbredning och habitat redigera

Utbredningsområdet sträcker sig från södra Alaska och Kanada över hela USA och Mexiko till Panama.

Hjortråttor lever i olika habitat som skogar, gräsland, bergsregioner och halvöknar. Med undantag av Peromyscus gossypinus undviker de träskmarker.[1]

Levnadssätt redigera

Arterna är främst aktiva på natten och de håller ingen vinterdvala. Vid ogynnsamma väderförhållanden kan några släktmedlemmar inta ett stelt tillstånd (torpor) över flera timmar. Några arter bygger bon av gräs och andra växtdelar och andra arter vilar i bergssprickor eller andra gömställen. Flera arter är sociala och lever i familjegrupper, i par eller grupper med annan sammansättning.[1]

Födan utgörs av frön, nötter, frukter, bär, insekter och andra ryggradslösa djur samt kadaver. Den vanliga hjortråttan (Peromyscus maniculatus) och kanske några andra arter skapar ett förråd för vintern som kan ha en volym av tre liter.[1]

Fortplantning redigera

Hjortråttor kan para sig hela året om inte klimatet är för hett eller för kallt. Efter dräktigheten som varar i 21 till 27 dagar föder honan i genomsnitt 3,4 (1 till 9) ungdjur. Ungdjuren öppnar ögonen efter ungefär två veckor och efter tre till fyra veckor slutar honan att ge di. Under den följande veckan stannar flera ungar kvar hos modern. Efter 30 till 50 dagar är ungarna könsmogna.[1]

Deras reproduktionsförmåga är mycket god, en hona i fångenskap hade 14 kullar per år.

I naturen blir de flesta individerna inte äldre än två år. Individer i fångenskap har blivit upp till åtta år gamla.[1]

Hjortråttor och människor redigera

Dessa gnagare går lätt att avla och de finns ofta som försöksdjur.[1] I vissa regioner är hjortråttor fruktade då de överför hantaanvirus. Arterna i Nordamerika har ofta ett större utbredningsområde och ett stort bestånd. I Centralamerika är flera arter isolerade på olika öar och dessa är ofta hotade i beståndet. Två arter, P. pembertoni och P. nesodytes, är redan utdöda och flera andra listas som sårbara eller starkt hotade.

Systematik redigera

Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 57 olika arter, däribland två utdöda[2]:

Vissa zoologer räknar även de arter till släktet hjortråttor som av andra biologer listas i släktena Isthmomys, Megadontomys, Habromys och Osgoodomys.

Året 2004 beskrevs ytterligare en art, Peromyscus schmidlyi.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 januari 2009.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Nowak, R. M. (1999) sid. 1360–1364.
  2. ^ Wilson & Reeder (2005), Peromyscus

Tryckta källor redigera

Externa länkar redigera