Per Olof Eriksson

svensk skådespelare

Per Olof Eriksson, född 1 oktober 1933 i Avesta, död 11 mars 1988 i Stockholm, var en svensk skådespelare. Han var bror till Carl-Åke Eriksson. [1]

Per Olof Eriksson
Född1 oktober 1933
Avesta
Död11 mars 1988 (54 år)
IMDb SFDb

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi Teater
1960 Fortinbras
Mördaren i pantomimen
Hamlet
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
1961 Oscar Fridas visor
Birger Sjöberg
Per Sjöstrand Skansens friluftsteater[2]
En man Yerma
Federico García Lorca
Bengt Ekerot Dramaten
1962 Löjtnant Lory
Kapten Wisper
Resan
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
Sonny Lincoln Värmebölja
Ted Willis
Lars-Erik Liedholm Helsingborgs stadsteater[3]
1965 Barfota i parken
Neil Simon
Åke Engfeldt Malmö stadsteater
1966 Mordet på Marat
Peter Weiss
Jan Lewin Malmö stadsteater
1967 Å, vilken härlig fred!
Hans Alfredson och Tage Danielsson
Jan Lewin Malmö stadsteater
1973 Godspell
John-Michael Tebelak och Stephen Schwartz
Jonnie Christen
Klaus Pagh
Jarlateatern[4]
1976 Syster Gunnel Hemmet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Ulf Andrée Uppsala-Gävle Stadsteater[5]
1983 Dr Einstein Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[6]

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Per Olof Eriksson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64427&iv=OVERVIEW. Läst 23 december 2013. 
  2. ^ Ebbe Linde (22 juni 1961). ”'Fridas visor' på Skansenteatern”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-06-22/166/16. Läst 19 mars 2016. 
  3. ^ Annika (24 november 1962). ”Debattstycke i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-11-24/319/10. Läst 9 juni 2018. 
  4. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1973). ”'Godspell': Fart och spelglädje och mycket vitsande”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-21/256/22. Läst 20 augusti 2015. 
  5. ^ Bengt Jahnsson (7 februari 1976). ”En teater på väg bakåt”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-02-07/36/11. Läst 18 juli 2018. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016. 

Externa länkarRedigera