Per Norberg (i riksdagen kallad Norberg i Funäsdalen), född 10 april 1838 i Ljusnedals socken, Jämtlands län, död där 20 november 1914, var en svensk lantbrukare, småskollärare och politiker (liberal).
| Per Norberg | |
 | |
Riksdagsledamot
| |
| Tid i befattningen 1891–1902 | |
Suppleant i statsutskottet
| |
| Tid i befattningen 1894–1902 | |
| Född | 10 april 1838 Ljusnedals socken, Jämtlands län |
|---|---|
| Död | 20 november 1914 (76 år) Ljusnedal |
| Politiskt parti | 1891–1894 Gamla lantmannapartiet 1895–1900 Folkpartiet 1900– Liberala samlingspartiet |
| Yrke | Lantbrukare Småskollärare |
Per Norberg, som var son till en torpare, var i ungdomen gruvarbetare och var därefter lantbrukare och småskollärare i Bruksvallarna i Ljusnedal, där han också var kommunalstämmans ordförande. Han var även ledamot i Jämtlands läns landsting.
Han var riksdagsledamot 1891–1902 för Härjedalens domsagas valkrets och tillhörde i riksdagen Gamla lantmannapartiet 1891–1894, varefter han övergick till det nybildade Folkpartiet 1895 och följde med då detta parti gick upp i Liberala samlingspartiet 1900. I riksdagen skrev han 10 egna motioner varav flera om tullfrihet för spannmål och fläsk, som införes i riket över Funäsdalen[1][2]. Andra motioner gällde vägunderhållets överförande till staten och nedsättning av anslaget till utrikesrepresentationen.
I riksdagen var han bland annat suppleant i statsutskottet 1894–1902. Han var särskilt engagerad för slopade tullar på livsmedel.
Referenser redigera
- Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 307
- https://www.gosa.info/om/html/om-per_norberg.html
Noter redigera
- ^ Riksdagsdokument CQ2O177 /
- Motion 1893:177 Andra kammaren , 28 januari 1893 - Af herr P. Norberg, om tullfrihet för spanmål och fläsk, som till riket införas öfver Funäsdalen.
- ^ Riksdagsdokument CR2O129 / - Motion 1894:129 Andra kammaren , 28 januari 1894 - Af herr P. Norberg, om tullfrihet för spanmål och fläsk, som till riket införas öfver Funäsdalen....Hänvisande till motiveringen i min motion n:o 177 vid förlidet
års riksdag
