Öppna huvudmenyn
Ej att förväxla med Per Brändström.
Pehr Brändström

Pehr Brändström, född 1771 i Gävle, död 1833 på Styngsberg i Uppland, var en svensk friherre och generallöjtnant.

BiografiRedigera

Fänrik vid Dalfrikåren 1788, Löjtnant vid Livkossackerna 1789, Kapten vid Svenska Gardet 1791, Major vid Savolax infanteriregemente 1793, överadjutant hos Kungen samma år, Major vid Helsinge regemente 1798, riddare av Svärdsorden 1800, överstelöjtnant i armén 1802, platsmajor i Stockholm, överstelöjtnant vid Västmanlands regemente 1808; överste i armén samma år, adlad 1809, riddare av Svärdsordens stora kors 2:a klassen 1809, överste för Västmanlands regemente 1810, generalmajor 1813, kommendör av Svärdsorden 1814; Friherre, 1815.Chef för 4:e Brigaden 1816, kommendör av Svärdsorden med stora korset 1818, generallöjtnant 1825, avsked 1827.

Han deltog i alla under hans tjänstetid varande krig, och blev 1808 sårad vid Oravais. Han gifte sig 1803 med Catharina Charlotta Strömbeck, född 1786 i Gävle, dotter till brukspatronen Carl Johan Strömbeck och Charlotta Ahlstrin. De fick fem barn: Charlotta Latitia, född 1804, Bror Pehr, major, friherre vid faderns död; född 1805, Carolina Catharina, född 1808, död 1833 i Stockholm Stockholm. Carl, född 1809 död samma år och begraven i Estuna kvrka i Uppland samt Mathilda Elisabeth, född 1812.

Carl Johan Ljunggren, som tjänstgjorde under Brändström under fälttåget i Norge 1808 har beskrivit Brändström som illa omtyckt av såväl manskap som övriga befäl. Han var stäng, pedantisk och lynnig, därtill oftast mer eller mindre berusad.[1]


KällorRedigera

  1. ^ [1]