Öppna huvudmenyn
Panhard AML pansarbil.

En pansarbil, kort pb, är en pansrad eller bepansrad bil. De är primärt militära fordon och används huvudsakligen som strids- och spaningsfordon av lättare typ.[1] På grund av det begränsade marktrycket som skapas av hjuldrift så har pansarbilar oftast pansar av lättare typ menat att skydda mot splitter och finkalibrig eld.

Pansarbilar är populära för fredsbevarande uppdrag och när man vill upprätthålla inre säkerhet. De ser inte lika hotande och konfrontativa ut som stridsvagnar och deras storlek och manövrerbarhet passar bättre för tätorters trånga körutrymmen.

Pansarbilar är även vanliga inom värde- eller pengatransport inom civila uppdrag. (se: bepansrad bil)

Militära pansarbilarRedigera

Klassiska pansarbilar är som nämnt oftast normalt av militär natur. De är snabbgående splitterskyddade fordon ofta beväpnade med lättare beväpning som kulsprutor och automatkanoner samt svagare kanoner.[1]

Pansarbilar är oftast billigare, snabbare och har större räckvidd än bandfordon och är därför ett populärt alternativ av pansarfordon inom många arméer. De flesta är inte tänkta att användas i svåra strider utan de är främst tänkta för spaning, ledning och samband. Andra användningsområden kan vara att transportera olika typer av raketer, robotar eller granatkastare genom farliga områden medan besättningen är skyddad.

Vissa pansarbilar är dock planerade för att kunna delta i strid och har begränsat med plats för extra personal och har beväpning i klass med en stridsvagn eller stridsfordon. Dessa används bland annat för att eskortera oskyddade eller klent skyddade fordon. Vissa av dessa typer av pansarbilar klassas även i vissa länder som stridsvagn eller pansarvärnskanonvagn på grund av sin menade roll. Ett par bra exempel på dessa typer av fordon är den franska lätta stridsvagnen Panhard EBR och den italienska pansarvärnskanonvagnen B1 Centauro.

PansarterrängbilRedigera

På grund av att dagens slagfält kallar för bra terrängkörning så är många moderna pansarbilar så kallade terrängfordon i grunden och kallas pansarterrängbil, kort ptgb. En modern pansarterrängbil har normalt 4 till 8 stora terränghjul och normalt lätt bepansring.

HistoriaRedigera

 
Den horribla Tsar tanken.

De absolut första pansarbilarna började komma fram under 1800-talets slutskede och vid 1900-talets början kom de första konventionella pansarbilarna. Dessa tillverkades genom att man tillförde pansar och bestyckning till befintliga fordon, däribland personbilar, lastbilar och traktorer. Många av dessa kom att se strid under första världskriget och var en viktig del i utvecklingen av stridsvagnen då man snabbt insåg innebörden att kunna korsa skyttegravar, en egenskap pansarbilar saknar. Trots detta var pansarbilar extremt effektiva på fast mark under kriget.

En spektakulär och opraktisk tidig pansarbil/stridsvagn var den ryska Tsar tank från 1915, en typ av bepansrad trehjuling med hjul med nio meters diameter. Dessa hjul var menade att ge denna pansarbil/stridsvagn egenskapen att kunna korsa skyttegravar men på grund av alla dess andra svagheter, till exempel stora siluett och oskyddade gigantiska hjul var denna designen obrukbar.

Pansarbilar kom att fortsätta vara populära under mellankrigstiden fram till idag och har i stort sett inte ändrats principiellt sedan första världskriget.

På många moderna slagfält, primärt inom Mellanösterns terrorist- och inbördeskrig är improviserade pansarbilar mycket vanliga. Precis som de historiskt första pansarbilarna har man tagit civila fordon och bepansrat dem samt givit dem beväpning.

Svenska pansarbilarRedigera

Sverige har haft pansarbilar sedan 1920-talets början med de första kända försöken påbörjade 1922.[2] Den första kända typbeteckningen är Pansarbil m/25 och denna följdes snabbt av Pansarbil m/26 och senare Pansarbil m/31 med ett par försöksmodeller emellan dessa. Pansarbil m/31 kom att bli Sveriges trotjänare med ett större antal tillverkade på flera olika chassin fram tills mer moderna modeller kom i bruk vid andra världskrigets början.

Under andra världskriget brukade Sverige några av de mest moderna pansarbilarna i världen i form av Pansarbil m/39, m/40 och m/41 som alla var av svetsad konstruktion beväpnade med kulsprutor och automatkanoner. De var alla mycket snabba med en topp hastighet över 70 km/h[3][4] både framåt och bakåt med en förare i varsin ände. Under kriget byggde Sverige även sitt första riktiga bepansrade pansarskyttefordon vilket blev Terrängbil m/42 KP, en bepansrad lastbil menad att bära trupper till och under slagfältet liknande en pansarbandvagn.

Efter kriget fortsatte Sverige bruka de existerande pansarbilarna tills att de inte var värda att reparera mer då de togs ur tjänst. Dock med ett undantag för Tgb m/42 KP som moderniserades med kulsprutetorn och senare med ett helt helt ombyggt stridsrum försett med tak. Tgb m/42 kom att brukas fullt ut fram tills 1970-talet då de utgick till mindre betydande regement som Gotland och UN trupper på Cypern. De sista togs ur bruk 2004 då man hade införskaffat en ny pansarbil år 2000 vid namn pansarterrängbil 203 byggd av finska Patria. Dessa kom att backas upp av ytterligare en ny modell från Patria vid namn Pansarterrängbil 360 år 2009. Både Ptgb 203 och 360 är i tjänst idag och utgör den Svenska armens pansarbilsflotta och finns i flera olika varianter från pansarambulans till pansarskyttefordon.

Exempel på pansarbilarRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera