Panarkism är en politisk filosofi som innebär varje individs rätt att fritt ingå i och lämna jurisdiktion från den regering de väljer, utan att tvingas att flytta från sin nuvarande plats. Konceptet myntades och uppfanns av den belgiske nationalekonomen Paul Émile de Puydt i en artikel vid namn Panarchie år 1860.[1][2]

Om den politiska teorin:
Anarkism
Anarkistiska riktningar
Agorism
Anarkafeminism
Anarkopacifism
Anarkosyndikalism
Anarkokapitalism
Anarko-naturism
Anarko-primitivism
Egoistisk anarkism
Grön anarkism
Individualanarkism
Insurrektionell anarkism
Kommunalism
Kristen anarkism
Mutualism
Panarkism
Plattformism
Queeranarkism
Social anarkism
Anarkister
Michail Bakunin
Murray Bookchin
Noam Chomsky
Voltairine de Cleyre
Emma Goldman
Albert Jensen
Pjotr Kropotkin
Errico Malatesta
Pierre-Joseph Proudhon
Murray Rothbard
Lysander Spooner
Benjamin Tucker
Tidskrifter
Arbetaren
Brand
Direkt aktion
Storm
Yelah

Grupper
SAC Syndikalisterna
Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund
Syndikalistiska Grupprörelsen
Syndikalistiska ungdomsförbundet
Metoder
Anarkistisk ekonomi
Arbetarråd
Arbetskritik
Civil olydnad
Civilt motstånd
Direkt aktion
Ekonomikritik
Generalstrejk
Husockupation
Kontraekonomi

De Puydt, själv en förespråkare för det ekonomiska systemet laissez faire, skrev att "statlig konkurrens" skulle göra det möjligt för konkurrerande regeringar att existera samtidigt och beskrev hur ett sådant system skulle implementeras. Olika regeringar är i detta system frivilliga att ingå i samt gå ur, och utövar endast jurisdiktion över sina egna medlemmar.[3] De Puydt ansåg att en grundläggande frihet i dagens samhälle saknades, ett val att i hans mening vara fri eller inte, beroende på ens egna preferenser. I andra ord en absolut rätt att välja ens politiska omgivning att leva i, genom en avsaknad av territoriell jurisdiktion.[4]

Panarkism omfamnas av vissa libertarianer och minarkister, som en möjlig väg till ett fritt samhälle utan att detta behöver vara politiskt populärt eller något samhälle majoriteten av befolkningen vill leva i. Man menar att under panarkismen skulle olika politiska system kunna växa fram, som människor kan välja mellan beroende på personlig politisk filosofi.[5][6] Aktivisten John Zube förespråkade senare för panarki och grundade Libertarian Microfiche Publishing för att sprida idéerna.[7] Robert Nozick nämner i sin bok Anarki, stat och utopi konceptet med olika frivilliga politiska samhällssystem som skapas under en övergripande nattväktarstat.[8]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ de Puydt, Paul Emile (1860). Panarchy. Revue Trimestrielle  Engelsk översättning
  2. ^ Gian Piero de Bellis (18 april 2009). ”On Panarchy” (på engelska). http://www.panarchy.org/debellis/onpanarchy.html. 
  3. ^ Le Grand E. Day. ”The Theory of Multigovernment” (på engelska). http://www.panarchy.org/day/multigovernment.1977.html. 
  4. ^ David M. Hart (1982). "Gustave de Molinari and the Anti-statist Liberal Tradition Part lll" (engelska) (PDF). Department of History, Stanford University.
  5. ^ Richard C.B. Johnsson (25 september 2010). ”Panarkistiska strategier”. http://www.mises.se/2010/09/25/panarkistiska-strategier/. 
  6. ^ Richard C.B. Johnsson (8 februari 2005). ”To the Monopolists of All Parties”. https://www.lewrockwell.com/2005/02/richard-cb-johnsson/to-the-monopolists-of-all-parties/. 
  7. ^ Alan Koontz (18 april 1986). ”A Modest Revolutionary Proposal: John Zube and Microfiche” (på engelska). The Voluntaryist. http://voluntaryist.com/backissues/019.pdf. 
  8. ^ Nozick, Robert (2013). Anarki, stat och utopi. Timbro. ISBN 9789175666754 

Externa länkar redigera