Den paleiska ytan (från grekiskans palaios som betyder gammal) är ett samlingsnamn på slätterna och det svagt kuperade landskap som återfinns främst i södra Norges inland. Denna yta kan ställas i kontrast till det djupt inskurna dal- och fjordlandskap som finns i andra delar av Norge.[1] Den paleiska ytan uppstod huvudsakligen före de kvartära istiderna.[2] Delar av paleiska ytan motsvaras av subkambriska peneplanet[3] och Muddusslätterna i Norrland.[2]

Högslätten Hardangervidda är del av den paleiska ytan.

Referenser redigera

  1. ^ Paleiska ytan i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 april 2018..
  2. ^ [a b] Lidmar-Bergström, K.; Näslund, J.O. (2002). ”Landforms and uplift in Scandinavia”. i Doré, A.G.. Exhumation of the North Atlantic Margin: Timing, Mechanisms and Implications for Petroleum Exploration. Geological Society, London, Special Publications. The Geological Society of London. Sid. 103–116. ISBN 9781862391123. https://books.google.se/books?id=Y9ttXxcWOiQC&pg=PA103. 
  3. ^ Jarsve, Erlend M.; Krøgli, Svein Olav; Etzelmüller, Bernd; Gabrielsen, Roy H. (2014). ”Automatic identification of topographic surfaces related to the sub-Cambrian peneplain (SCP) in southern Norway—Surface generation algorithms and implications”. Geomorphology (Elsevier) 211: sid. 89–99. Läst 30 april 2015.