Öppna huvudmenyn

Polyvinylklorid

(Omdirigerad från PVC)
Kalottmodell av polyvinylklorid.

Polyvinylklorid (PVC), ibland oegentligt förkortat till PV, är en av de vanligaste plastsorterna, som tillsammans med polyeten (PE), polypropen (PP) och polystyren (PS) kallas volymplaster. PVC är en polymer som är uppbyggd av flera sammanbundna vinylkloridmolekyler. Det är en termoplast som tillverkas genom att man fogar klor till eten. Det är en av basplasterna. Sedan dess kommersiella genombrott på 1920-talet [1] har den ofta använts inom byggnadsindustrin. Användningsområden där är bland annat rör, golv, höljen till elektriska kablar och kompositfönster. PVC används även inom textilindustrin, då som beläggning på textilväv. PVC-belagd textilväv används till regnkläder, möbelklädsel, skor, väskor och bälten. PVC används också i t.ex. leksaker och sjukvårdsmaterial, exv stomipåsar.

EgenskaperRedigera

Ren polyvinylklorid är en vit och spröd fast substans som kan lösas i tetrahydrofuran men inte i etanol.

PVC är i grunden en styv plast, men man kan blanda in mjukgörare, och får då en betydligt mjukare plast. Elsladdar och golvbeläggningar är exempel på produkter, där mjukgjord PVC används.

Det finns en rad olika mjukgörare som kan användas i PVC. Vanligast är ftalaterna (olika ftalatestrar), tereftalater och cyklohexanoater. Andra sorters mjukgörare är adipater och azelater, som används i lågtemperaturtillämpningar, och trimellitater, som används vid högtemperaturtillämpningar.[2] Stabilisatorer kan tillsättas för att öka temperaturtåligheten under tillverkningsprocessen.[2]

PVC är svårantändligt och självslocknande, men om förbränning underhålls av annat som brinner bildas saltsyra och klorerade kolväten på grund av plastens innehåll av klor. Även stabilisatorer, mjukgörare och flamskyddsmedel frigörs vid förbränning av PVC. Flera av dem misstänks vara miljö- och hälsoskadliga, till exempel har ftalaterna visats ha reproduktionsstörande påverkan i djurförsök.[3] [4] Misstanke finns att dioxin bildas.

Styv PVC kan varmbockas, limmas med epoxilim, svetsas med ultraljud eller friktion eller med hetluft.

PVC kan färgas röd, blå eller orange. Det är även möjligt att tillverka en transparent variant.

Mjukgjord PVC stelnar med tiden p g a att mjukgörare långsamt avdunstar. Processen kan fortgå under många år. Avdunstningen börjar omedelbart, vilket avslöjas av den svaga lukt, som kan förnimmas på helt nya PVC-produkter.

Brandskador orsakade av PVCRedigera

En vanlig användning av PVC är som isolering på elektriska ledningar. I elektroteknisk utrustning kan betydande mängder PVC ingå. Vid brand i lokaler där större mängder sådan utrustning finns blir effekten av saltsyreångorna förödande. Utrustning utanför den egentliga brandhärden, och som klarat sig från vanliga brandskador, kan ändå få betydande funktionsskador om den inte omgående saneras. Ofta räcker det med noggrann tvättning utan och innan med stora mängder rent vatten och fullständig torkning därefter.

En smygande sekundär brandskada kan ligga dold i betongkonstruktioner kring en utbränd lokal, där PVC ingått i det brunna. Den frigjorda saltsyran kan nämligen i en långsam process tränga in i betongens inre och orsaka rostskador på betongens armering. Blir rostangreppen tillräckligt svåra hotas styrkan på armeringen. Ett bidragande problem är att därvid armeringens volym ökar, vilket ger en sprängverkan i betongen. Hela konstruktionens hållfasthet äventyras. Det kan vara väggar och tak, trappor etc, som många år efter en storbrand kan överraskande kollapsa.

KällorRedigera

  1. ^ IKEM om PVC[död länk]02
  2. ^ [a b] ”IKEM Om PVC”. Arkiverad från originalet den 5 september 2017. https://web.archive.org/web/20170905232725/http://www.ikem.se/vi-arbetar-med_1/plastfragor/pvc/om-pvc/tillsatser. Läst 7 maj 2017. 
  3. ^ Naturskyddsforeningen, pressrelease 5 oktober 2012: Danskt förbud mot ftalater bör visa vägen Länkad 2014-04-02
  4. ^ Kemikalieinspektionen, april 2000: Vägledning till reglerna om ftalater i leksaker och andra produkter för små barn Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Omlänkad 2014-04-02