Oxoniumjonen, H3O+, ibland även kallad hydroniumjonen eller hydroxoniumjonen (se under Om synonymer) är en positivt laddad jon av vatten (H2O).[1] Oxoniumjoner bildas dels genom vattnets autoprotolys där 2 vattenmolekyler omvandlas till en oxoniumjon och en hydroxidjon

En rföd(syre) boll i mitten med tre vita(väte) bollar bundna till sig.
En oxoniumjon
En oxoniumjons strukturformel

eller när en syra protolyseras i vatten där HAc är den oprotolyserade syran och Ac- syrans anjon.

[2]

En vattenlösning med höga halter oxoniumjoner ger en sur lösning. I vattenlösningar råder ett jämviktsförhållande mellan oxoniumjoner och hydroxidjoner, OH. Vid hög oxoniumjonkoncentration är koncentrationen av hydroxidjoner låg, och tvärtom. Koncentrationerna av de båda jonslagen är även beroende av lösningens temperatur.

I många sammanhang anges oxoniumjonkoncentrationen som pH-värde. Ett lågt pH-värde innebär (vid normalt tryck och temperatur) en hög koncentration av oxoniumjoner, och tvärtom. En lösning med pH = 7 är neutral och håller samma koncentration av oxoniumjoner som av hydroxidjoner (vid 25 °C).

En snabb ändring av balansen mellan oxoniumjonen och hydroxidjonen i en lösning kan ge upphov till stora pH-förändringar. I naturen och i levande organismer skyddar ofta s.k. buffertsystem mot stora och plötsliga förändringar av oxoniumjon-/hydroxidjonkoncentrationerna.

Vid kemiska jämviktsberäkningar gör man vanligen ingen åtskillnad mellan vätejoner och oxoniumjoner, utan man betraktar samtliga som vätejoner, H+ (detta kan man göra beroende på att aktiviteten för vatten sätts till 1).

Om synonymer redigera

Det råder viss begreppsförvirring om den mest korrekta termen för H3O+. Organisationen IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) har fastslagit termen för oxoniumjon som H3O+. Oxoniumjon är även det begrepp som används i all kemiundervisning i skolan idag.

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ http://www.ne.se/oxoniumjon - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 7 april 2014
  2. ^ ”protolys - Uppslagsverk - NE”. ne.se. https://ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/protolys. Läst 21 juni 2017.