Owe Husáhr
Ragnar Owe Osvald Husáhr, född 1 juli 1921 i Mora, Kopparbergs län, död 20 februari 1958 i Stockholm[1] (folkbokförd i Borlänge, Kopparbergs län[2]), var en svensk författare.
| Owe Husáhr | |
 | |
| Född | Ragnar Owe Osvald Husáhr 1 juli 1921 Mora, Kopparbergs län |
|---|---|
| Död | 20 februari 1958 (36 år) Stockholms stad, Stockholms län |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet |  Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1945–1958 |
| Priser | Svenska Dagbladets litteraturpris (1949) |
| Maka | Maj Birgit Göransson (g. 1946–1958; hans död) |
Biografi redigera
Husáhr tog 1943 maskinteknisk ingenjörsexamen vid Stockholms Tekniska Institut, och arbetade därefter som försäljningsingenjör i Stockholm och Skåne. Som författare debuterade han med romanen Gör mitt mörker ljust (1945), som handlar om en bondson och student som efter en vistelse på mentalsjukhus återvänder till faderns gård, och omväxlande skildrar de friska och sjuka sidorna i jagberättarens psyke. Intresset för det mänskliga psyket, och på olika sätt avvikande människor – dels sociala särfall och mentalsjuka, dels karriärister och egoister – är återkommande i Husáhrs författarskap.
Genombrottet kom 1949 med romanen Mistluren, för vilken han tilldelades Svenska Dagbladets litteraturpris samma år. Med realism och osökt självklarhet skildrar Husáhr i romanen, vars handling är förlagd till en svensk kuststad, hur maken i ett stagnerat äktenskap lever i själslig isolering från hustrun och ständig skräck efter att ha förskingrat pengar. Även äktenskapsproblematiken och kärlekens psykologi är återkommande teman i författarskapet.
Den mest betydande romanen i Husáhrs författarskap får anses vara Nattens väv (1953), där fem gruvarbetare efter ett ras blir instängda i ett gruvschakt i en liten norrländsk gruvby. Här skildras de inre och yttre banden mellan männen i schaktet och deras anhöriga, pendlande mellan ovisshet, skräck och självrannsakan. Romanen ger en mångfasetterad bild av människokollektivet i byn, och filmatiserades senare som Männen i mörker (1955) i regi av Arne Mattsson. Förutom prosa skrev Husáhr i mindre omfattning även dramatik, och fick ett antal hörspel uppsatta av Radioteatern.[1]
Privatliv redigera
Owe Husáhr var son till köpmannen Ragnar Husáhr och Edith, född Kocken. Från 1946 var han gift med Maj Birgit Göransson.[3]
Han är begravd på Stora Tuna kyrkogård.[4]
Bibliografi redigera
- Gör mitt mörker ljust (Stockholm: Norstedt, 1945)
- Rullstolen (Stockholm: Norstedt, 1947)
- Ack som ett fjun: noveller (Stockholm: Ljus, 1948)
- Mistluren (Stockholm: Ljus, 1949)
- Familjegrupp (Stockholm: Bonnier, 1950)
- Doktorn: roman (Stockholm: LT, 1952)
- Nattens väv (Stockholm: LT, 1953)
- Man överbord: roman (Stockholm: LT, 1954)
- Främmande stad (Stockholm: LT, 1955)
- Tre hjältar (Stockholm: LT, 1956)
- Jerk och Dalmålningen, ill. Jonas Pontén (Stockholm: Ehlin, 1957)
- Gästen (Stockholm: LT, 1957)
- Jeriko (Stockholm: LT, 1958)
Priser och utmärkelser redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Gösta Lundström, ”R Owe O Husáhr”, Svenskt biografiskt lexikon band 19 (1971–1973), s. 494. Läst 1 september 2023.
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
- ^ Ingeborg Burling (red.), Vem är det: svensk biografisk handbok 1957 (Stockholm: Norstedt, 1956), s. 447. Läst 1 september 2023.
- ^ SvenskaGravar
Källor redigera
- Svenskt litteraturlexikon (1964), artikeln skriven av stadsbibliotekarie Bengt Holmström
- En självbiografisk artikel lär finnas i All världens berättare (1951)
- Nattens väv (1955) på Svensk Filmdatabas