Ottomar Johan Brander

svensk konstnär

Ottomar Johan Brander, född 3 februari 1838 i Stockholm, död 15 januari 1914 i Stockholm, var en svensk bildkonstnär, teckningslärare och officer. Han målade genremotiv, tecknade och gjorde akvareller.[1][2]

Ottomar Johan Brander.

Han var son till kommissarien i kammarrätten Johan Brander och Eva Johanna Constantia Frunck och var från 1887 gift med Anna Margareta Elisabeth Isabella d'Ailly.

Brander studerade i Uppsala 1855 och på Konstakademien i Stockholm 1863. Han blev underlöjtnant vid Värmlands fältjägarregemente 1860, löjtnant 1872, kapten 1880 och lämnade armén 1889. Han arbetade därefter som teckningslärare, först vid Eskilstuna läroverk, senare vid Kristinehamns läroverk och slutligen vid Västerås högre allmänna läroverk från 1878.[1]

Brander medverkade bland annat i den stora konstutställningen i Sundsvall 1882. Hans konst består av genrebilder och porträtt i olja, akvarell och teckning som illustratör gav han ut ett flertal små album med skämtteckningar, dels anonymt eller under signaturerna O-r, JOB och OB.

Han är representerad vid Nationalmuseum samt i Västerås och Norrköpings konstmuseum.[3]

KällorRedigera