Öppna huvudmenyn

Otto Emil Lybeck, född 19 februari 1871 i Stockholm, död 21 april 1947 i Stockholm, var en svensk sjömilitär, chef för Marinstaben 19271936, samt statsråd. Han var farfar till Johan Lybeck.

Otto Lybeck


Ämbetsperiod
6 juni 192113 oktober 1921
Monark Gustaf V
Statsminister Oscar von Sydow
Företrädare Carl Gustaf Hammarskjöld
Efterträdare Per Albin Hansson

Chef för Marinstaben
Ämbetsperiod
19271936
Monark Gustaf V
Företrädare Henning von Krusenstierna
Efterträdare Claës Lindsström

Född 19 februari 1871
Död 21 april 1947
Skeppsholms församling, Stockholms län
Politiskt parti Obunden
Maka Ingeborg Maria Boström
Utbildning Officersexamen
Alma mater Krigsskolan
Ministär Regeringen von Sydow
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Svenska flottan
Tjänstetid 1886–1936
Grad Amiral

BiografiRedigera

Otto Lybeck inträdde som kadett vid sjökrigsskolan femton år gammal och blev underlöjtnant vid flottan 1892.

Han var den första sjöofficeren som skaffade sig gedigna kunskaper i ryska språket, och sedan han genomgått krigshögskolan och befordrats till kapten 1901. 1904 sändes Lybeck till Ostasien för att följa operationerna under det nyligen utbrutna rysk-japanska kriget. Efter hemkomsten tjänstgjorde han under unionskrisen 1905 som flaggadjutant hos amiral Wilhelm Dyrssen på pansarbåten Äran på västkusten. Av sina kunskaper i ryska fick han fortsatt användning under några år som marinattaché i S:t Petersburg. Under första världskriget tjänstgjorde han som fartygschef på pansarskeppen Manligheten och Thor. Han befordrades kommendörkapten av andra graden 1914.

1918 tillträdde Lybeck den viktiga posten som chef för sjöförsvarets kommandoexpedition. I juni 1921 kallades han att efterträda Carl Gustaf Hammarskjöld som försvarsminister. Han tillträdde 6 juni 1921 men avgick redan 13 oktober samma år. Lybeck befordrades till kommendörkapten 1921, Han blev 1924 inspektör för ubåtsvapnet och konteramiral 1925. Han var ledamot av ett stort antal kommittéer, bland annat av militära lönekommittén 1919–1922, försvarsrevisionen 1922–1923 och var ordförande i marinundervisningskommissionen 1928.[1]

Från nyåret 1926 blev han högste befälhavare över kustflottan. Våren 1927 lämnade han den aktiva sjötjänsten och blev chef för marinstaben. Där arbetade han på att revidera den marina taktiken och strategin efter första världskrigets erfarenheter. Han blev viceamiral 1932. Han avgick vid uppnådd pensionsålder i februari 1936 och Lybeck utnämndes då till amiral i flottans reserv.

Genom sina gedigna yrkeskunskaper och sin outtröttliga arbetsförmåga togs Lybeck under de aktiva åren i emot som lärare vid olika militära skolor. En av hans sista ämbetsåtgärder var remissyttrandet över 1930 års försvarskommissions betänkande, som han själv betraktade som sitt sjömilitära testamente. Lybeck var litterärt intresserad och en god stilist och hann med ett omfattande krigsvetenskapligt författarskap. Han stod som huvudredaktör för det stora verket Svenska flottans historia, där han också var medarbetare. Han var en av grundarna av Marinlitteraturföreningen 1902 och Sjöhistoriska samfundet 1938 och valdes till den första ordföranden i båda föreningarna.

Lybeck har bland annat utgett Svenska sjöslag (1909), Balkankriget 1912-13 ur sjömilitär synpunkt (1913) och Allmän sjökrigshistoria (2 band, 1919-32).[1] Han är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

UtmärkelserRedigera

Svenska UtmärkelserRedigera

Utländska utmärkelserRedigera

KällorRedigera