Otto Klemperer, född 14 maj 1885 i Breslau, Tyskland (nuvarande Wrocław i Polen), död 6 juli 1973 i Zürich, Schweiz, var en tysk dirigent och operadirektör.

Otto Klemperer
Född14 maj 1885[1][2][3]
Wrocław[4]
Död6 juli 1973[5][1][6] (88 år)
Zürich[7]
BegravdFriedhof Oberer Friesenberg[8]
Medborgare iTyskland och Israel
Utbildad vidUniversität der Künste
Dr. Hoch’s Konservatorium
Klindworth-Scharwenka-konservatoriet
Sternkonservatoriet
SysselsättningDirigent, kompositör
MakaJohanna Geisler
(g. 1919–1956)
BarnWerner Klemperer (f. 1920)
Lotte Klemperer (f. 1923)
SläktingarGeorg Klemperer
Victor Klemperer
Utmärkelser
Goethemedaljen för konst och vetenskap (1933)
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna
Pour le Mérite
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Klemperer blev amerikansk medborgare 1937 och israelisk medborgare 1970. Han studerade för Hans Pfitzner i Berlin. Under mellankrigsåren var han direktör och konstnärlig ledare för Krolloperan i Berlin och lät uppföra nya och då kontroversiella verk som Igor Stravinskijs Oedipus Rex och Paul Hindemiths Cardillac. Efter Krolloperans stängning 1931 och nazisternas maktövertagande 1933 emigrerade han till USA där han ledde Los Angeles Philharmonic. Efter en längre sjukdom återvände han till Europa för att bli chef för Budapest Opera (1947-1950), och därefter koncentrerade han sin verksamhet till London Philharmonia Orchestra - från 1955 var han orkesterns ledare.

Klemperer gästade Stockholm vid fyra tillfällen under åren 1946-1965, då han dirigerade Stockholms Filharmoniska Orkester (numera Kungliga Filharmonikerna).

Otto Klemperer räknas till de allra största dirigenterna. Hans inspelning av Beethovens samtliga symfonier för EMI samt samme tonsättares opera Fidelio har blivit milstolpar i en ytterst omfattande skivproduktion.

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Otto Klemperer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, Otto Klemperer, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Internet Movie Database, läst: 17 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Otto Klemperer.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ Norbert Loacker & Christoph Hänsli, Wo Zürich zur Ruhe kommt: Die Friedhöfe der Stadt Zürich, Orell Füssli, 1998, s. 288, ISBN 3-280-02809-4.[källa från Wikidata]