Oriyaskrift (oriya: ଓଡ଼ିଆ ଲିପି, oṛiā lipi, ଉତ୍କଳ ଲିପି utkaḷa lipi eller ଉତ୍କଳାକ୍ଷର utkaḷāṣara) avser det skriftsystem som används för att skriva oriya. Andra språk som kan skrivas med samma skriftsystem är bland annat pali, sanskrit, ho, santhali och sora.[1]

"Wikipedia: Den fria encyklopedin" skrivet på oriya.
Oriyaskrift på palmblad

Skriften skrivs från vänster till höger liksom många andra skrifter från Indien.[2] Oriyaskriften är en abugida.[1] Detta betyder att tecken (oriya: akṣara) består av konsonant och vokal. Vokalen i tecken redigeras med olika diakritiska tecken. Självständiga vokaler är möjliga. Linjerna i skriften är runda eftersom oriya traditionellt har skrivits på ett palmblad istället för på papper. Att skriva på palmblad är fortfarande en uppskattad konstform i Odisha.[3].

Till skillnad för t.ex. devanagari finns det ingen rak horisontal linje på tecken som binder tecknen till ord. Vinklar, såsom är typiska i bl.a. bengalialfabetet, finns inte i oriyaskriften.[4].

Tillsammans finns det 64 tecken på skriftsystemet.[5]

I alla konsonanttecken finns det en inherent vokal [a] som kan tystnas med halanta, ett litet streck under tecken där det finns ingen vokal alls. Detta användas först och främst att skriva konsonantkluster.[2].

Historia redigera

 
Affisch som avbildar skriftens evolution.

Såsom många andra skriftsystem i Indien, är oriyaskriftens ursprung också i brahmiskriften som utvecklades på 200-talet f.Kr..[4]

Oriya skrevs för första gången på 1050-talet på kalingaskrift som fungerade som förebild till oriyaskrift.[2]

Skriftsystemets historia kan delas i fyra olika perioder:[4]

På 1100-talet började oriyaskriften skilja sig från bengalialfabetet och maithiliskriften.[4]

Under den moderna perioden, då papper började användas, utformades det en ny skrift som passade bättre på papper. Det så kallade karani-system är mer kursiv än traditionella oriyaskriften och används nästan enbart bland administratörer.[6]. Vid sidan av karani använde brahminklassen det också brahmani-system i mestadels religiös kontext.[4]

Boktryckerit med oriyaskriften börjades i 1803 av brittiska missionärer.[6]

Konsonanter redigera

Konsonanter presenteras oftast med vokalen a.

Tecken Lat. Uttal
ka [k]
kha [kʰ]
ga [g]
gha [gʱ]
ṅa [ŋ]
ca [tʃ]
cha [tʃʰ]
ja [dʒ]
jha [dʒʱ]
ña [ɲ]
Tecken Lat. Uttal
ṭa [ʈ]
ṭha [ʈʰ]
ḍa [ɖ]
ḍha [ɖʱ]
ṇa [ɳ]
ta [t]
tha [tʰ]
da [d]
dha [dʱ]
na [n]
Tecken Lat. Uttal
pa [p]
pha [pʰ]
ba [b]
va [v]
bha [bʱ]
ma [m]
ya [dʒ]
ẏa [j]
ra [r]
ḷa [ɭ]
Tecken Lat. Uttal
la [l]
śa [s]
ṣa [s]
sa [s]
ha [h]

Källa:[7]

Vokaler redigera

Isolat Med tecken କ Lat. Uttal
a [ɔ]
କା ā [aː]
କି i [i]
କୀ ī [iː]
କୁ u [u]
କୂ ū [uː]
କୃ [ru]
Isolat Med tecken କ Lat. Uttal
କୄ r̥̄
କୢ
କୣ l̥̄
କେ e [eː]
କୈ ai [ɔi̯]
କୋ o [ɔ]
କୌ au [ɔu̯]

Källa:[7]

Övriga tecken redigera

Isshar (୰) är ett specialtecken som är unikt för oriyaskriften. Tecknet används framför ett namn på avlidna personer.[2]

Numeraler redigera

Arabisk numeral 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Odiya numeral
Namn på oriya ଶୂନ୍ୟ ଏକ ଦୁଇ ତିନି ଚାରି ପାଞ୍ଚ ଛଅ ସାତ ଆଠ ନଅ
Uttal śunya ek du'i tini cāri pāñca cha'a sāta āțha na'a

Källa:[7]

Källor redigera

Externa länkar redigera