Grönkronad bambusångare

asiatisk fågel i familjen lövsångare
(Omdirigerad från Orientalisk bambusångare)

Grönkronad bambusångare[2] (Phylloscopus burkii) är en asiatisk fågel i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.[3]

Grönkronad bambusångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtGrönkronad bambusångare
P. burkii
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus burkii
Auktor(Hartert, 1907)
Synonymer
  • Orientalisk bambusångare
  • Seicercus burkii

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Grönkronad bambusångare är en medelstor (11-12 cm) lövsångare med bred näbbas och kraftiga borst kring näbben. Den har gul ögonring, gulgrönt ansikte och grön hjässa. Jämfört med mycket lika himalayabambusångare (P. whistleri) är hjässidorna svartare, ögonringen smalare (bruten bakom ögat) och vingband saknas vanligen. Den är vidare grönare ovan, gulare under och visar mindre vitt på yttre stjärtpennorna.[4]

Läte redigera

Sången består av varierade och rätt fylliga fraser, i engelsk litteratur återgiven som "weet-weeta-weeta-weet", uppblandat med korta drillar.[4]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer i Himalaya från Himachal Pradesh i norra Indien österut till södra Kina (sydöstra Xizang). Vintertid ses den i östra Indien och sydvästra Bangladesh. Tillfälligt har den påträffats i Sri Lanka. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare inkluderade den även arterna gråkronad bambusångare (P. tephrocephalus), bergbambusångare (P. valentini) och himalayabambusångare (P. whistleri) samt populationerna av de nyligen beskrivna arterna emeibambusångare (P. omeiensis) och Alströms bambusångare (P. soror). Alla skiljer sig åt i utseende, läten och genetik och upp till fyra är syntopiska.[5]

Släktestillhörighet redigera

Bambusångarna placeras traditionellt i släktet Seicercus. DNA-studier[6] visar dock att arterna i Seicercus inte är varandras närmaste släktingar, där vissa arter istället står närmare arter i Phylloscopus. Olika auktoriteter hanterar detta på olika vis. De flesta expanderar numera Phylloscopus till att omfatta hela familjen lövsångare[3][7], vilket är den hållning som följs här. Andra flyttar ett antal Phylloscopus-arter till ett expanderat Seicercus[8].

Familjetillhörighet redigera

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[9] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettisångare (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Levnadssätt redigera

Grönkronad bambusångare förekommer i bergsskog på mellan 1550 och 2050 meters höjd i Nepal, vintertid ner till 250-915 meter. Födan har inte studerats, men har setts ta insekter som den huvudsakligen fångar i undervegetationen, ofta med små utfall i luften. Utanför häckningstid ses den i artblandade flockar med andra sångare, mesar och timalior.[5][4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till mycket vanlig, dock fåtalig i vissa områden.[10]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William Augustus Burke (1769-1836), kirurg i British Army i bland annat Indien, där även Inspector General of Hospitals och Principal Medical Officer of the Bengal Army. Han var även naturforskare och samlare av specimen.[11]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Phylloscopus burkii Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ [a b c] Richard Grimmett; Carol Inskipp; Tim Inskipp; Hem Sagar Baral (22 September 2016). Birds of Nepal: Revised Edition. Bloomsbury Publishing. sid. 292. ISBN 978-1-4729-2568-8. https://books.google.com/books?id=NrUDDQAAQBAJ&pg=PA292 
  5. ^ [a b] Alström, P. (2018). Green-crowned Warbler (Phylloscopus burkii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58912 26 november 2018).
  6. ^ Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031. 
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  9. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  10. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  11. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera