Orangehuvad trädekorre (Funisciurus leucogenys[2][3]) är en däggdjursart som först beskrevs av Waterhouse 1842. Den ingår i släktet Funisciurus och familjen ekorrar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Orangehuvad trädekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteFunisciurus
ArtOrangehuvad trädekorre
F. leucogenys
Vetenskapligt namn
§ Funisciurus leucogenys
Auktor(Waterhouse, 1842)
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Pälsen är olivbrun på ryggsidan med en längsrad av bleka till orangefärgade punkter eller streck längs sidan. Ansiktet är vanligen rödorange, svansen har ett rödorange längsband på undersidan, omväxlande vita och svarta, korsande band på ovansidan. Buksidan är nästan helt vit till blekorange. Färgteckningen är ganska variabel; se nedan under Underarter. Kroppslängden är 17 till 21,5 cm, ej inräknat den 13 till 20 cm långa svansen, och vikten är 200 till 300 g.[6]

Underarter redigera

Catalogue of Life[4] samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan tre underarter:[7]

  • Funisciurus leucogenys leucogenys (Waterhouse, 1842) Buksidan är vit, sidolinjen uppdelad i oregelbundna småstrimmor.[8]
  • Funisciurus leucogenys auriculatus (Matschie, 1891) Buksidan orangeaktig, mörkröd hjässa, svarta fläckar bakom öronen och ett ljusgrått till brungrått fält över skuldrorna. Finns i övre Kamerun och på Kamerunberget.[8]
  • Funisciurus leucogenys oliviae (Dollman, 1911) Buksidan orangeaktig, sidolinjen uppdelad i runda fläckar, röd hjässa, svarta fläckar bakom öronen och klarrös svansundersida. Finns i Ghana, Togo, Nigeria och västra Kamerun.[8]

Utbredning redigera

Denna trädekorre förekommer norr om Guineabukten från sydöstra Ghana till sydvästra Centralafrikanska republiken.[1]

Ekologi redigera

Habitatet utgörs av fuktiga skogar, både i låglänta områden och bergsskogar.[1] Individerna är nattaktiva[1] och håller sig på eller nära marken[8]. Födan utgörs troligtvis främst av fallfrukt.[6]

Bona inrättas i håligheter i träden eller byggs på marken. Yngelboet konstrueras vanligen i utrymmen bland trädrötterna, och kläs med gräs och blad. Honan får i regel endast en unge.[8]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e] Grubb, P. & Ekué, M.R.M. 2008 Funisciurus leucogenys Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 14 juni 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/funisciurus+leucogenys/match/1. Läst 14 juni 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] Jonathan Kingdon, red (2015). Funisciurus leucogenys (på engelska). Kingdon Field Guide to African Mammals. Bloomsbury Publishing. sid. 233–234. ISBN 978-1-4729-1236-7 
  7. ^ (2005) , website Funisciurus leucogenys, Mammal Species of the World
  8. ^ [a b c d e] Jonathan Kingdon, David Happold, Thomas Butynski, Michael Hoffmann, Meredith Happold & Jan Kalina (2013) (på engelska). Mammals of Africa: Volume III. Bloomsbury. sid. 57–58. ISBN 1408189968. https://books.google.se/books?id=B_07noCPc4kC&pg=RA2-PA57&lpg=RA2-PA57&dq=%22Funisciurus+leucogenys%22&source=bl&ots=u2b5NE19cE&sig=NWvPu6BYt8LOnerED5Vt2E-uilI&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiohM-V1pbNAhUCkCwKHX4HD04Q6AEIVzAL#v=onepage&q=%22Funisciurus%20leucogenys%22&f=true 

Externa länkar redigera