Öppna huvudmenyn

Operation Unified Protector var mellan perioden 31 mars 2011 och 31 oktober 2011 en marin- och flygoperation led av Nato, i syfte att bland annat upprätthålla ett vapenembargo och flygförbudszon över Libyen, enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1970 och resolution 1973.

Operation Unified Protector
Del av Internationella militärinsatsen i Libyen 2011
NATO Aviano.jpg
NATO Unified Protector logotyp
Ägde rum 31 mars 2011 – 31 oktober 2011
Plats Libyens luftrum samt libyska kustområden
Utfall FN:s säkerhetsråds resolution 1973
Resultat Det libyska nationella övergångsrådet förklarade den 23 oktober 2011 Libyen officiellt befriat.[1]
Befälhavare och ledare
USA James G. Stavridis[2]
(SACEUR)

Kanada Charles Bouchard[2]
(Operational Commander)

USA Ralph Jodice[2]
(Air Commander)

Italien Rinaldo Veri[2]
(Maritime Commander)

Libyen Muammar Gaddafi
(De-facto Commander-in-Chief)

Libyen Abu-Bakr Yunis Jabr
(Försvarsminister)

Libyen Khamis al-Gaddafi
(Khamis Brigadens befälhavare)

Styrka
Nato Natoledd koalition[3]

Förenta nationerna Förenta nationerna

Libyen Libyen

Innehåll

BakgrundRedigera

Övervakningen av upprätthållandet av vapenembargot skedde med hjälp av fartyg ur Standing NATO Maritime Group 1 (SNMG1) och Standing NATO Mine Countermeasures Group 1 (SNMCMG1) samt fartyg, ubåtar och flygplan från Nato-länder. Dess huvuduppgift var att "övervaka, rapportera och vid behov borda fartyg som kunde misstänkas frakta vapen eller legosoldater".

Upprätthållandet av flygförbudszonen som fastställdes genom resolution 1973 överfördes kl 06.00 den 31 mars 2011 från Den internationella militärinsatsen i Libyen till Unified Protector. I samband med detta avslutades alla tidigare operationer vilka uppgick i Natos Unified Protector.

Den 22 oktober 2011 tog Nato ett preliminärt beslut om att avsluta insatsen den 31 oktober 2011. Den 27 oktober röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt om att mandat för flygförbudszon och militära insatser upphörde att gälla från den 31 oktober 2011. Totalt genomfördes mellan perioden 31 mars 2011 och 31 oktober genomfört 26 156 överflygningar och 9 634 flyganfall över Libyen.[4][5]

FörlusterRedigera

Det libyska hälsoministeriet hävdade i slutet av maj 2011 att i tidsperioden mellan 19 mars och 26 maj 2011 skulle NATO orsakat att 718 civila libyer mist livet och 4 067 skadats.[6]. Den 8 september 2011 hävdade Naji Barakat, Hälsominister i det Nationella övergångsrådet, att minst 30 000 människor skulle ha omkommit under kriget, minst 50 000 blivit sårade varav ca 20 000 med allvarliga skador, men att siffrorna förväntas stiga. Liksom med uttalandet från det libyska hälsodepartementet finns det ingen oberoende källa som kan verifiera något av uttalandena. [7]

Svenskt deltagande (Operation Karakal)Redigera

I samband med att Nato den 28 mars 2011 kom med en formell förfrågan till Sverige om ett deltagande i Internationella militärinsatsen i Libyen,[8] föreslog den svenska regeringen den 29 mars om att sända delar av Expeditionary Air Wing till Libyen. Den 1 april 2011 godkände riksdagen regeringens propositionen om en insats,[9] dock med förbehåll om att styrkan ej får angripa markmål mer än i självförsvar.[9]

Den 2 april 2011 lyfte de första stridsflygplanen ifrån F 17 Kallinge och Ronneby flygplats med Sigonella flygbas i Italien som destination. Styrkan kom att benämnas Flyginsats Libyen (FL01).[10] Den 14 april namngav Försvarsmakten sitt uppdrag av Operation Unified Protector som Operation Karakal. Valet av namnet "Karakal" refererar till rovdjuret ökenlo (Caracal caracal) som Försvarsmakten beskrevs som "en positiv metafor för det libyska folket och någon form av koppling till Sverige", eftersom arten liknar lodjuret. [11][12]

Till en början fick FL01 problem, då flygdrivmedlet vid basen ej var anpassat för JAS 39 Gripen, antistatmedel Stadis 450 saknades, som i sig är en tillsats till jetbränsle. Som en snabb lösning på problemet tillfördes FL01 en drivmedelsgrupp ur EAW.[13]

Den 9 juni 2011 lämnade regeringen en proposition om en förlängning av insatsen med ytterligare 90 dagar.[14]. Beslut att förlänga insatsen togs den 17 juni 2011. En reducering i antalet JAS 39 Gripen från åtta till fem flygplan, samt möjlighet att delta med en bordningsstyrka var några av huvuddragen i propositionen. Förbandet på plats på Sigonella roterades med personal i huvudsak från Norrbottens flygflottilj (F 21). [15] Den nya styrkan benämndes FL02. Bordningsstyrkan som skulle ha bemannats av personal ur Särskilda operationsgruppen (SOG) var tänkt att placeras på något av de fartyg som ingick i den Nato-ledda operationen. Dock så meddelade Natos vicebefälhavare för Europa, Richard Shirreff den 18 augusti 2011 att Nato inte har plats för den på sina fartyg.[16][17]

 
JAS-39 Gripen

Operationen var planerad att upphöra för svensk del den 24 september 2011. Dock så kom regeringen tillsammans med Socialdemokraterna överens om att förlänga den svenska medverkan med 30 dagar i Nato:s stöd till FN:s säkerhetsrådsresolution 1973 om Libyen.[18] Klockan 11.36 på FN-dagen den 24 oktober 2011 landade den rote som genomförde det sista uppdraget i Libyen. Totalt redovisades 344 flygplansrörelser, 1001 flygtimmar och 1607 recceexrep:s för den svenska insatsen.[19] Den 25 oktober 2011 återvände de svenska stridsflygplanen till Sverige. Resan hem från Sigonella-basen i Italien gick över Bosnien, Kroatien, Ungern, Slovakien och Polen och avslutades över svenskt luftrum i pilformation över Blekings kust. Formationen leddes av divisionschefen Michael Lundquist.[20] Övrig personal i den svenska insatsen lämnade Sigonella-basen i slutet av oktober 2011.[21]

Svenska förbandsdelarRedigera

Förbandskod Förbandsnamn Aktivt Huvudman Uppsatt av
FL01 Första Flyginsats Libyen 2 april 2011 - 16 juni 2011 Unified Protector F 17 Kallinge
FL02 Andra Flyginsats Libyen 17 juni 2011 - 24 oktober 2011 Unified Protector F 21 Luleå

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Operation Unified Protector, 14 april 2011.
  1. ^ Svd.se (2011-10-23) Libyen förklarar fred och frihet Läst 27 oktober 2011
  2. ^ [a b c d] Nato fact sheet on command and control
  3. ^ NATO fact sheet on contributing nations as of 6 April 2011 Arkiverad 5 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Svd.se (2011-10-22) Nato stannar i Libyen månaden ut Läst 27 oktober 2011
  5. ^ Svd.se (2011-10-27) Libysk Natoinsats avslutas Läst 27 oktober 2011
  6. ^ http://tribune.com.pk/story/180098/libya-says-nato-raids-killed-718-civilians/
  7. ^ Tripolipost.com (2011-09-08) "At least 30,000 Killed, 50,000 Wounded in Libyan Conflict" Arkiverad 3 april 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 14 oktober 2011
  8. ^ Svd.se (2011-03-29) "Nato har redan frågat Sverige" Läst 14 april 2011
  9. ^ [a b] Regeringen.se (2011-04-01) Sveriges deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen Arkiverad 16 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 14 april 2011
  10. ^ Forsvarsmakten.se (2011-03-31) Mot Libyen i helgen Läst 14 april 2011
  11. ^ Flygvapenbloggen: Operation Karakal Läst 4 oktober 2012
  12. ^ Forsvarsmakten.se (2011-04-14) Operation Karakal Läst 14 april 2011
  13. ^ Forsvarsmakten.se (2011-07-03) ”Jag vill aldrig åka härifrån” Läst 4 juli 2011
  14. ^ Regeringskansliet (2011-06-09) svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen Läst 12 juni 2011
  15. ^ Blekinge Läns Tidning (2011-06-07) i Luleå tar över på Sicilien[död länk] Läst 12 juni 2011
  16. ^ Svd.se (2011-08-18) Nato tackar nej till svensk styrka Läst 24 augusti 2011
  17. ^ Svd.se (2011-08-18) Bordningsstyrkan uteblir Läst 24 augusti 2011
  18. ^ svd.se (2011-09-14) Libyeninsatsen förlängs Läst 15 september 2011
  19. ^ Forsvarsmakten.se (2011-10-24) Sista roten åter från Libyen Arkiverad 10 september 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 27 oktober 2011
  20. ^ Forsvarsmakten.se (2011-10-27) Historisk hemkomst Läst 27 oktober 2011
  21. ^ Svd.se (2011-10-25) Libyenpiloter hemma i Blekinge Läst 27 september 2011

Externa länkarRedigera