Omeganebulosan
Omeganebulosan, eller Messier 17 (M17) även känd som NGC 6618 är en nebulosa i stjärnbilden Skytten. Den består av en nebulosa och en öppen stjärnhop,[3] som är några av de rikaste stjärnfälten i Vintergatan. M17 upptäcktes av Jean-Philippe de Cheséaux 1745-46[4] och Charles Messier katalogiserade den 1764.
| Omeganebulosan | |
 Sammansatt foto taget vid La Silla-observatoriet | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | HII-region |
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 18t 20m 47s[1] |
| Deklination | -16° 10′ 18″[1] |
| Avstånd | 5 000 – 6 000[2] ljusår |
| Skenbar storlek | 46'×37'[3] |
| Skenbar magnitud | 7[3] |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | 8 ljusår |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 1745-46[4] |
| Upptäckare | Jean-Philippe de Cheséaux[4] |
| Andra beteckningar | |
| M17, NGC 6618 LBN 60, LBN 015.28-00.67, NGC 6618,[1] Sharpless 45, RCW 160, Gum 81 | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
Egenskaper redigera
Omeganebulosan ligger mellan 5 000 och 6 000 ljusår från jorden och har en diameter av ca 15 ljusår. Molnet av interstellära ämnen som denna nebulosa är en del av är ungefär 40 ljusår i diameter och har en massa på ca 30 000 solmassor.[5] Den totala massan av Omeganebulosan är uppskattningsvis 800 solmassor.[6]
Messier 17 anses vara en av de ljusaste och mest massiva stjärnbildande regionerna i vår galax.[5] Dess lokala geometri liknar Orionnebulosan bortsett från att den ses från kanten i stället för rakt framifrån.[7]
Den öppna stjärnhopen NGC 6618 ligger inbäddat i nebulositeten och får nebulosans gaser att lysa på grund av strålning från dess heta, unga stjärnor. Det faktiska antalet stjärnor i nebulosan är dock mycket högre - upp till 800 – varav ca 100 är av spektraltyp tidigare än B9 och 9 av spektraltyp O, plus över tusen stjärnor i formation i dess yttre regioner.[5] Den är också en av de yngsta kända stjärnhoparna med en ålder av 1 miljon år.[8]
Den ljusstarka blå variabeln HD 168607, i den sydöstra delen av nebulosan, antas i allmänhet vara förbunden med dess nära granne, den blå hyperjätten HD 168625, vilket kan vara så.
Galleri redigera
-
![Omeganebulosa (vänster), Örnnebulosan (mitten) och Sharpless 2-54 (höger)[9]](//upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/77/The_VST_captures_three_spectacular_nebulae_in_one_image.jpg/150px-The_VST_captures_three_spectacular_nebulae_in_one_image.jpg)
Omeganebulosa (vänster), Örnnebulosan (mitten) och Sharpless 2-54 (höger)[9] -
Gas- och stoftmoln med ca 15 ljusårs diameter -
Del av nebulosan. -
En teckning av nebulosan av John Herschel 1833. -
Herschels andra teckning 1837. -
Omeganebulosa fotograferad av en amatörastronom. Inte relaterade stjärnor har redigerats ut ur fotot..
![Omeganebulosa (vänster), Örnnebulosan (mitten) och Sharpless 2-54 (höger)[9]](/wiki/Fil:The_VST_captures_three_spectacular_nebulae_in_one_image.jpg)
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Omega Nebula, 24 maj 2021.
Noter redigera
- ^ [a b c] ”Basic data: M 17 – Open (galactic) cluster”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Messier+17&submit=SIMBAD+search. Läst 5 april 2016.
- ^ Skär nebulosa med många namn, ESO, 23 september 2015
- ^ [a b c] Henriksson, Veikko (2005). Messierin kohteet. Ursa. sid. 44-45
- ^ [a b c] ”M17 på SEDS”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150303151007/http://messier.seds.org/m/m017.html. Läst 5 april 2016.
- ^ [a b c] Povich, M. S.; Churchwell, E.; Bieging, J.H.; Kang, M.; Whitney, B. A.; Brogan, C.A.; Kulesa, C.A.; Cohen, M.; et al. (2009). ”The Extended Environment of M17: A Star Formation History”. The Astrophysical Journal 696 (2): sid. 1278–1306. doi:. Bibcode: 2009ApJ...696.1278P.
- ^ ”Messier 17”. Messier 17. SEDS. 2007-08-13. http://messier.seds.org/m/m017.html.
- ^ . Broos, P. S.; Feigelson, E. D.; Townsley, L.K.; Getman, K.V; Wang, J.; Garmire, G.P.; Jhiang, Z.; Tsuboi, Y. (2007). ”The Young Stellar Population in M17 Revealed by Chandra”. The Astrophysical Journal Supplement Series 169 (2): sid. 353–385. doi:. Bibcode: 2007ApJS..169..353B.
- ^ Hanson, M. M.; Howarth, I.D.; Conti, P.S. (1997). ”The Young Massive Stellar Objects of M17”. The Astrophysical Journal 489 (2): sid. 698–718. doi:. Bibcode: 1997ApJ...489..698H.
- ^ ”VST Captures Three-In-One”. www.eso.org. https://www.eso.org/public/news/eso1719/.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Omeganebulosan.- Messier 17, SEDS Messier pages
- Omega Nebula at ESA/Hubble
- Omega Nebula (Messier 17) at Constellation Guide
