Olof Algot Burman, född 16 februari 1915 i Hietaniemi socken, död 8 februari 1987 i Adelsö församling,[1][2] var den förste förbundsordföranden i IOGT-NTO 1970–1973. Under sitt yrkesliv verkade han som tjänsteman (ofta i ledande ställning) inom den svenska alkoholistvården. Burman var 1974 ledamot av riksdagens alkoholpolitiska utredning.

Olof Burman
FöddOlof Algot Burman
16 februari 1915
Sverige Hietaniemi socken, Norrbottens län
Död8 februari 1987 (71 år)
Adelsö församling, Stockholms län
Yrke/uppdragtjänsteman hos nykterhetsorganisationer och inom alkoholistvården
Känd förförste ordförande för IOGT-NTO

BiografiRedigera

Olof Burman föddes i Hietaniemi socken i Norrbotten. Han tog 1939 medicine examen vid Uppsala universitet.[2]

Verksamhet inom alhoholistvårdenRedigera

1945 blev Burman direktörsassistent vid den statliga alkoholistanstalten Venngarn.[2]

Burman var ombudsman för länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län 1947 och var då hemmahörande i Mariestad.[3] 1949 blev han direktör för Svartsjöanstalten och fyra år senare dito för Stockholms stads nykterhetsnämnd,[2] en tjänst han stannade på mer än ett decennium.[4][5]

År 1955 avskaffades motboken. Detta ledde till att alkolholskadorna ökade och att den statliga missbrukarvården började byggas ut. Burman tyckte att platsbristen på de statliga anstalterna var väldigt dålig.[6]

Burman ansåg att det var möjligt att bota kroniska alkoholmissbrukare med lämpliga terapeutiska medel.[6]

Senare årRedigera

Åren 1962–70 var Olof Burman ledamot i Stockholms stads nykterhetsnämnd, och åren 1971–73 var han kanslichef för IOGT-NTO i Stockholm.

Även i övrigt var Burman aktiv inom den svenska godtemplarerörelsen. 1965–70 hade han posten som överstetemplare i IOGT. Han var med i utredningen om den planerade sammanslagningen mellan IOGT och NTO.[7] Vid sammanslagningen 1970 blev han förste ordförande i IOGT-NTO, och han var organisationens ordförande fram till 1973.

Burman var ledamot i riksdagens alkoholutredning 1974,[8] där han önskade en 20-procentig minskning av alkoholkonsumtionen i Sverige fram till 1985.[9]

Bibliografi (urval)Redigera

  • Burman, Olof: "Stockholm och nykterheten". artikel i Sociala meddelanden, år 1958, Nr1-Nr 6, sid 27ff.
  • Burman, Olof: "Nykterhetsläget i dagens Sverige", artikel i Blå boken 1962[10]
  • Burman, Olof: Vad är det för fel på mellanölet, Mölnlycke 1974[11]
  • Burman, Olof: Vår framtida alkoholpolitik – betänkande i sammandrag, Sober förlag 1974
  • Burman, Olof: IOGT-NTO 100 år, Sober förlag 1979
  • Burman, Olof: Tankar som blev verklighet Sober förlag 1993

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2013, (Version 6.0) Sveriges släktforskarförbund (2014) ISBN 9187676648
  2. ^ [a b c d] Olof Burman i Vem är det 1985
  3. ^ Sociala meddelanden, årgång 1947, sid. 118 scb.se. Läst 27 december 2016.
  4. ^ "STOCKHOLM OCH NYKTERHETEN". sid 17ff i Sociala meddelanden, 1958 / scb.se. Läst 27 december 2016.
  5. ^ "Föreningen yngre jurister vid Svea hovrätt". SvJT 1959, s. 218. Läst 27 december 2016.
  6. ^ [a b] Edman, Johan (2004): "Torken. Tvångsvården av alkoholmissbrukare i Sverige 1940-1981.", s. 140, 240 Stockholms universitet. Läst 27 december 2016.
  7. ^ Ekeroth, Eva (2015-10-08): "Den krångliga namnfrågan". Arkiverad 28 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. accentmagasin.se. Läst 27 december 2016.
  8. ^ "Böcker om alkohol, narkotika, läkemedel och sniffningsmedel". Arkiverad 28 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. hb.se / Bibliotekshögskolan 1978. Läst 27 december 2016.
  9. ^ "Riksdagens protokoll 1975/76:61". riksdagen.se. Läst 27 december 2016.
  10. ^ "Kommentarer till innehållsöversikterna 1925-1949 och 1950-1976". docplayer.se. Läst 27 december 2016.
  11. ^ "IOGT-NTO: Älvsborgs distrikt av IOGT-NTO". Arkiverad 28 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. arkivinformation.se. Läst 27 december 2016.